2012
barndomslängtan
Jag saknar barndomen. Då man inte behövde massa saker. Förutom äta, bajsa, leka och sova. Typ. Inga höga krav, ingen press, ingen betygshysteri, ingen ångest. Bara leka och skratta. Få en sticka i fingret, gråta i en timme, bli tröstad i en timme. Nu misslyckas man på ett prov, gråter i flera timmar och blir tröstad i 5 minuter. Det är skillnad. Jag orkar inte med när folk behandlar en som om dom tror att dom vet vem man är, hur man reagerar, vad man vill. "Det där trodde jag inte om dig", vadå, varför skulle inte jag kunna göra det där eller det här? När folk tror att de kan allt, det stör mig. När de tror att de är smartare än någon annan bara för att de lyckats på MENSA-testet. Alla är lika smarta. Barn som vuxna. Det handlar inte om det man lär sig i skolan eller i livet. Det handlar om själen. Hellre högt EQ än högt IQ. Det hade man som barn. Högre EQ. Då kunde man leka med sin hink och spade. Nu skulle folk skratta åt mig om jag satte mig på stranden och byggde ett sandslott och grinade när en våg tog min byggnad av naturens resurser. Jag vill vara barn igen.jp
Själv tycker jag att det är underbart att bli vuxen, man se livet och sig själv på ett annat sätt.
Skit i alla bokstavskombinationer sålänge som ditt EKG är OK. Man är så gammal som man gör sig. Fram med hink och spade och skyll på E (ja, drogen) vid eventuella blickar!
vilken fin header du har skaffat:)
hoppas allt är bra!
Ja, det är härligt att vara barn och bara leva liksom.
själv tycker jag att det är underbart att vara tonåring, haha =)
svar: okej, tack ändå! :) haft en bra dag?
Det skulle faktiskt vara riktigt härligt att vara barn igen :) Haft en bra dag?
Ja den har varit bra :)
Vadå "alla är lika smarta"? Hur tusan definierar du ordet smart? Alla är inte lika smarta, lika lite som att alla är lika musikaliska. Varför kan vi inte bara acceptera att folk är olika, och bejaka olikheterna istället för att försöka göra mänskligheten till en homogen grupp?
