Solen stod som en enorm glödande boll på himlen och smekte världen med sina solstrålar. Det var varmt. Jag tyckte mig höra fler än tio olika fågelkvitter där jag satt ute på tomten i en Baden-Baden för att bättra på min solbränna. För den enda solbränna jag hade var rosaröda fläckar från solariet på norr. Det förvånade mig plötsligt att gräs kunde vara så grönt i mitten av april. Vad visade termometern då? Jag orkade inte gå och titta, men jag gissade på nära tjugo grader varmt i solen där jag satt. Jag hade jeans och det var lite hett, men jag kunde inte byta till kortbyxor eftersom jag inte hade rakat benen på runt tre veckor nästan. Någon kunde ju se. Fast när jag satt och läste en engelsk bok kände jag att jag var tvungen. Skulle jag springa upp och raka benen lite snabbt? Nej, det skulle ta säkert en kvart minst, och när jag kommer tillbaka iförd bikiniöverdel och shorts har solen gått i moln, konstaterade jag i tankarna. Jag blundade. Det var så varmt! Trodde jag var utomlands. Men det är väl växthuseffekten, funderade jag. Musiken i ipoden dunkade på och jag njöt. Njöt av ett välförtjänt påsklov som dock led mot sitt slut. Gud vad det hettade mot låren! Jag försökte skaka boken framför mig som en liten fläkt, men det hjälpte ytterst lite. Men detta kunde inte hjälpas, mina armar skulle bli bruna, så enkelt var det! Klockan närmade sig halv två när en igelkott rände över gräsmattan och in i ett buskage till grannarna.
-    Jag förstår dig, du tror att mina ben är världens största igelkott, klart som fan att du blir rädd, suckade jag och drog ner den del på jeansen jag vikt upp för att få in lite luft.
Jag såg mig omkring där jag låg i solstolen iklädd mörka jeans och gul pikétröja. Den svenska flaggan hängde på topp ovanför dörren till den inglasade altanen. Den blågula fanan hade snurrat sig runt stången. På andra sidan höll Stefan på att bygga ut köket och här, på baksidan, satt jag och solade i jeans. Jag kunde inte låta bli att flina åt min olycka. Orakade ben och grisrosa hud. Bravo Josefin. Jag gav mig själv en applåd och en av grannarna snett mittemot såg fundersam ut när hon gick in genom ytterdörren till sitt tvåvåningshus. På gräset framför mig fanns en rund markering som var ganska otydlig nu. Det var efter studsmattan som vi tog bort förra sommaren. Sa att vi växt ifrån den, men jag kände att det inte hade varit helt fel att hoppa på den nu för att svalka sig lite. Dessutom tar ju solen bättre när man rör sig, hade jag hört. Jag viftade lite med armarna och hoppades på resultat. På den lilla träplattan på tomten där jag satt fanns en ganska stor fläck med kåda eller något kladdigt, och självklart passade jag på att mojjsa ner foten i det. Den blev kletig och när jag ställde ner den mot brädorna fastnade jag. Så därför lade jag upp fötterna på träbordet. Jag kisade mot solen. Vafan, den hade ju inte rört sig någonting alls knappt! Jag stirrade på en fläck någon bit från solen och bestämde att när det skinande eldklotet nått den punkten, skulle jag gå in. Jag kände en liten svettdroppe rinna nerför pannan och in i mungipan.
-    Usch! hann jag säga innan den gled in i munnen och slank ner i svalget.
Jag påminde mig om att säga till mamma att vi måste ha en pool, inte något avancerat, men i alla fall en liten så man bara kan kyla av sig. Eller det skulle tamejfan räcka med en vattenspridare! Jag antecknade detta i hjärnans notisblock. Stefan bara byggde och byggde. Det kommer att bli fint, köket. Okej, nu började det bli riktigt varmt. Över tjugo grader i solen, meddelade Stefan när han gick förbi.
-    Du borde ta på dig shorts.
Jag förklarade att jag inte rakat benen, men han tycktes inte förstå min malör för han skrattade bara. En bil körde förbi någonstans bortom längan av blåvita radhus. Dunkadunka-musik hörde jag. Värmen var outhärdlig, i alla fall om man var klädd i jeans, så jag lade mig i hammocken inne på altanen istället. Lite avsvalkning. Man kanske borde åka ner och bada? Nej, det var nog väldigt kallt. För kallt. Mina händer luktade handkräm, min nakna hud luktade UV-strålning och mina armhålor luktade svett. Det var då jag bestämde mig för att sätta mig i solen igen, den här gången UTAN pikétröjan. Det räckte med linnet. Jeansen behöll jag. Den som vill vara fin, får ju faktiskt lida pin. Telefonen ringde. Det var en försäljare från Norrköping. Han kanske hängde mycket på skvallertorget. Sådär apropå pepparkakshus.
Dagen var lång. Fågelsången gick på repeat i mitt huvud och solen hade ännu inte kommit till mitt utpekade ställe när jag våndats i solen i över tio minuter. Ännu en bil med dunkadunka-musik körde förbi, kanske var det samma. En röd, hann jag se, antagligen en Toyota. Hann undra om den hade rattmuff. Min mobil låg tyst och stilla på träbordet. Ville prata med någon för att få tiden att gå fortare så jag slapp svettas så mycket (ett enklare knep hade ju varit att ta av mig jeansen), men ingen tycktes höra mina böner. Och om någon hörde så lyssnade de fasiken inte. För det är en stor skillnad på att höra och att verkligen lyssna.
-    Everybody dance now!
Dunkadunka-bil nummer tre passerade. Värst vad alla lyssnade på sånt crap idag då. Måste vara något med vädret – solsting antagligen. När bil nummer fyra körde förbi höjde jag volymen på min ipod, nu ville jag höra riktig musik. På andra sidan huset passerade ett tåg innan jag hann höja volymen. Funderade vart det skulle och varifrån det kommit. Var det en man eller kvinna som körde? Jag somnade ett par minuter, eller jag hamnade i alla fall i någon sorts dvala, för innan jag visste ordet av ryckte jag till som om jag vetat att solen nått till målet – min utpekade punkt. Mina armar tycktes inte ha fått någon färg, men jag skulle hålla mitt löfte. Jag gick in. Det kändes som en befrielse att kunna andas normalt igen, med näsan, inte med öppen mun som om man behövde syrgasmask eller liknande. Livet var en gåta. Jag lade mig på sängen och stirrade upp i taket. Det fladdrade några vilsna dammtussar där uppe. Fläktens vindar ryckte och slet i dem, men de satt fast. Som jag. Jag satt också fast. Inte i taket, men någonstans. Jag var kvar på samma ställe. Jag kom ingenstans. Genomskinliga väggar fanns runt omkring mig och dessa kunde jag inte se. Men kanske var det så att jag bara inte tittade ordentligt. För det är en stor skillnad på att titta och att verkligen se.
Jag gick ner och lade mig i hammocken igen. Det var ändå skönare där, kändes som om jag utnyttjade det vackra vädret lite grann i alla fall.
Stefan kom ut.
-    Har du någon Smirnoff Ice jag kan få köpa? frågade han.
-    Jag har fyra stycken, svarade jag.
Han fick köpa en för tjugofem kronor. Det var han som satte priset. Tjänade ett par kronor. Hurra. Dessa skulle jag lägga i min spargris, bestämde jag. Blev sugen på en Smirre själv. Skulle jag ta en? Det kändes så tråkigt att sitta där, dränkt i ensamhet. Som om en smirrebirre skulle hjälpa? Nej, nog skulle det krävas fler. Jag hämtade en och ställde den i kylen en stund. Den blev inte kallare, så den fick ligga i frysen mot en påse frusna ärtor ett tag. Aj aj aj, en isklump blev det. Den stod en stund och tinade. Sedan satte jag mig för tredje gången i solskenet och drack Smirnoff medan jag löste 1-4-siffrorssudoku. Komplicerade grejor det där. Fick i alla fall lite annat att tänka på. Stefan drog någon gång mellan halv tre och tre. Plastpappa Stefan. Var ensam hemma nu. Mamma Åsa, syster Ida och låtsassyster Malin var på någon gymnastikgrej och låtsassyster My var hos sin mamma och gjorde läxor.
Jag drog av mig jeansen på mitt rum och satte på fläkten för att lufta. Svettig och hårig, hur sexigt kan det bli?
Tur att ingen ser mig, tänkte jag. Å ena sidan ville jag ligga kvar i mitt nu svala rum och titta på en film, men å andra sidan ville jag gå ut i solen igen. Det kändes verkligen som om det var sommarlov när man satt där. Sommarlov innebär Hakuna Matata, inga bekymmer. Men jag låg i sängen och insåg att jag hade massor att göra. Man skjuter upp det hela tiden. Stress och prestationsångest. Jag tittade ut genom fönstret. Himlen var lika klarblå som förut och fortfarande syntes inte ett moln så långt ögat nådde. Tjugo minuter i fyra. Jag valde mellan läxor eller film, läxor eller film. Vad tror du det blev?
Film såklart. En spännande film till doften av grannarnas grillning: bränd gris.