2012
kan inte sluta gråta
I studentpresent fick jag ju en jättefin bok av Kattarina som var till för att alla mina vänner skulle skriva i den. Sitter och läser det nu, och gråter. Speciellt till Kattarinas inlägg. Här kommer ett litet citat:"...Jag borde komma på någon clever, borde understryka min intelligens genom en vers på rim eller ett rim på vers. Men att jag är intelligent har egentligen bara ett samband med min vänskap till Josefin, och det är att man måste vara dum för att inte tycka om Josefin. Om det är någon jag skulle kunna resa ut i Europa med, så är det Josefin. Josefin dömer inte. Josefin lyfter upp utan att separera, likt en bra BH, och är därför också riktigt bra att ha! Josefin är verkligen fin. Jag litar på Josefin..."
Hur ska man inte kunna gråta och skratta på samma gång? Hur ska jag klara mig utan att träffa Kattarina på tåget varje dag? Jag har hamnat i en period då jag är väldigt känslig. Sårbar. Ensam. Vill inte börja om.
Kommentarer
