HEJ DÅ ALLIHOPA, GLÖM INTE BORT MIG NÄR JAG ÄR BORTA!
(tillbaka den 29 mars, 2008)

Klockan 11:30 bär det av i vår gröna ford galaxy mot Stockholm och Arlannda kapell. Där blir det bröllop för hela slanten mellan Åsa Maria Plantin och Jan Stefan Plantin. Sjunga skall dottern Josefin Plantin, "Evighet", och Ida och Malin Plantin, "För kärlekens skull". När vigningen är avklarad skola familjen Plantin med gäster äta på en restaurang på Arlanda för att sedermera ta farväl av varandra innan Thailandsresan för familjen Plantin, 6 personer, äger rum. Josefins puder var trasigt i morse när hon skulle sminka sig, och därför är hon otroligt sur. Det dyra kanebo-pudret är helt trasigt eftersom sjuhundramiljonerstriljoner pudersmulor föll ner i handfatets våta durk och förintades långsamt efter öppnandet av puderdosan. Man kunde nästan se hur det frätes bort. Men vem bryr sig om det när 2 hela veckor i Thailand står på schemat från och med flygplansresan klockan 19:30 i afton? Ingen! Det är dessa stunder som gör livet värt att leva. Jag kommer sakna alla mina vänner, pappa och hans familj, alla ni som läser min blogg (de jag tvingat? *L*), jag kommer sakna att skriva blogg (satsradning!), läsa bloggar och titta på Simpsons varje vardagskväll klockan 20 på kanal 6. Jag kommer sakna godiset, chipsen, den svenska husmanskosten, mitt älskade piano och doften av svenskt gråväder. Jag kommer dock inte att sakna skolan. Varför? Jo, för den tar jag med mig i handbagaget. Etthundranittiotre gram skolböcker och läxor. Kul att det ska förstöra halva resan. Men men. Sånt är livet. Jag skulle ju kunna skita i allt egentligen, skita i alla pluggsaker. Men vill man bli något här i livet så måste man kämpa. Det är inte enkelt. Fråga mig, jag vet. Men det behöver inte heller vara så svårt. Det svåraste är bara att komma fram till den slutsatsen.

Jag är hon, men hon är inte jag.



Mamma och jag längtar <3