Jag slutade min sista lektion redan 14:15 och väntade ända till klockan 16:00 för att fotograferas till omslaget på vår sing/song-skiva i skolan, men vad händer då?
1) Min käre musikproducent David meddelar att han är försenad och kommer om en kvart-tjugo minuter.
2) Fotografen Arash var tvungen att rusa iväg tidigare
3) Batteriet på kameran dör eftersom att Arash (som fan får betalt för att fotografera oss) inte har laddat den innan
Det blev med andra ord ingen fotografering och eftersom att jag åker till Thailand och bilderna ska vara klara på onsdag, innebär detta att jag själv måste fota mig mot en vit bakgrund med en sämre kamera. Allt detta för att en fotograf som får 1800 spänn för att fota oss, inte har laddat sin jävla kamera. Vid det här laget var klockan runt kvart över fyra, vilket innebar att jag inte skulle hinna med tåget som gick 16:25. Så även om det inte blev enligt den planering jag tydligt berättat för alla delaktiga parter, var jag tvungen att vänta i drygt 1,5 timme till efter att tidigare ha väntat 1,5 timme i onödan på den här jävla fotograferingen. Nästa tåg gick klockan 18:00, men som tur var hade jag Frida, älskade Frida, som sällskap, så hon och jag drog till Burger Kind (hennes favorit) och tog varsin cheesburgermeny. Vi snackade om massor, dock är det lätt att det med henne handlar mycket om sex, bajs och kisse. Fråga inte varför. Som en liten final på vår jobbiga dag i "fittskolan" (enligt Frida) med datorkrångel, gick vi till sjuelva och köpte varsin glass, hon en sandwich, jag en magnum mandel. (Fan dom har ju slutat med Magnum Double, min favvis *ledsen i ögat*). Frida är bäst, finns ingen sötare, snällare och mer omtänksam människa än hon.

18:00-tåget hem var ganska fullt. Jag satt bredvid ett äldre par i 50-60-årsåldern som glodde på mig hela tiden. De viskade till varandra och tittade på varenda rörelse jag gjorde typ - detta var ytterst frustrerande! Antingen så kände de igen mig, eller så hade jag snor hängandes ur näsan eller toalettpapper under skon. Skrämmande när de stirrade sådär. Väl hemma blev det tacos till middag, men jag hade ju redan käkat lite Burger King. Nu ska jag packa det sista inför i morgon, alla skolsaker och lite fler kläder, sånt. Känns så konstigt att behöva lämna den här världen för att åka till en annan. En helt anna kultur, ett nytt sätt att leva. Spännande. Det pirrar i magen. Men i morgon innan vi åker ska ju mamma och Stefan gifta sig i kapellet på Arlanda. Jag ska sjunga min pianoballadsversion av Carolas (hata) "Evighet", och Ida och Malin ska sjunga "För kärlekens skull" när jag i Ted Gärdestad-anda kompar dem på pianot. Ska bli mysigt. Ett litet bröllop. Lagom. Sedan restaurangmiddag, och sedan lyfter flyget klockan 19.30 om allt går som det ska. Skulle inte förvåna mig om planet störtade eller blev kapat av jävla Al Qaida-idiote eller nåt. Det skulle faktiskt inte förvåna mig. Är jag rädd? Ja. Men jag säger som Stig-Helmer: Jag kan flyga, jag är inte rädd. Har jag tur så finns även Peppes Bodega i Thailand.