Jag har valt att studera hur beskrivningar skiljer sig angående Pol Pots framfart i Kambodja under 1970-talet. Man har fått höra så många olika åsikter om Pol Pots styre och jag kände att det vore intressant att studera ämnet på djupet. Mitt syfte med detta arbete är att visa på huruvida olika källor kan få samma händelse att verka helt annorlunda. Jag vill framför allt fördjupa mig i hur de olika källorna beskriver det speciellt utvalda ämnet och för att uppnå mitt mål ställer jag mig dessa viktiga frågeställningar: Hur beskrivs Pol Pots framfart i Kambodja av Peter Englund, hur beskrivs Pol Pots framfart i Kambodja av Jan Myrdal och vilka likheter/skillnader finns det i beskrivningarna och vad beror de på?

Jag har valt att använda mig av Internet som metod för att hitta lämplig fakta till mitt arbete. För att hitta Peter Englunds beskrivningar om Pol Pot och Kambodja under 1970-talet använde jag mig av sidan http://www.peterenglund.com/textarkiv/polpot.htm vilket är adressen till hans egen hemsida.
Jan Myrdal har skrivit diverse artiklar i Aftonbladet om hans resa till 70-talets Kambodja och därför valde jag att hämta fakta från denna socialdemokratiska tidning http://www.aftonbladet.se/vss/kultur/story/0,2789,800105,00.html
För att få en tredje persons syn på Pol Pots regim har jag valt att läsa Pol Pots leende (skriven av Peter Fröberg Idling, utgiven av bokförlaget Atlas år 2006) och författaren håller samma ståndpunkt som Peter Englund. Dock har jag valt att framför allt rikta in mig på debatten mellan Jan Myrdal och Peter Englund i mitt arbete.

I samband med andra världskriget utvecklade Kambodja en rörelse som ledde till självständighet i början av 1953-talet. En gerillarörelse som kallade sig för de röda khmererna växte sig starka under 60-talet och i april 1975 tog de makten efter ett inbördeskrig. USA hade tidigare bombat landet i hemlighet för att komma åt nordvietnamesiska militärbaser och nationen utsattes för amerikanska bombanfall från 70-talet och framåt. Det var när Kambodja var riktigt illa ute som Pol Pot och Khieu Sampan passade på att ta över makten i landet, som de senare döpte om till Demokratiska Kampuchea. Pol Pot och hans khmerer kom att förvandla ett redan sönderbombat land till ett "koncentrationsläger." Pol Pot betraktas som en av 1900-talets mest blodtörstiga tyranner och brukar nämnas i samma sammanhang som Hitler, Stalin och andra massmördare. Mellan 1-2 miljoner människor blev offer för den regim han upprätthöll i ca 4 år innan hans drevs till nederlag. Till exempel tog de röda khmererna livet av alla med kunskaper om främmande språk eller som hade glasögon, eftersom deras yttre gav ett alltför intellektuellt intryck, enligt Pol Pots regim.

Pol Pots framfart under 1970-talets Kambodja medförde närmare 2 miljoner människors död, bekräftar Peter Englund i sin krönika vilken stärker hans teori om att "Pol Pot är ytterligare ett bevis på att bara den verkliga världen kan föda de verkligt stora fantasierna". Han berättar i samma artikel att en fjärdedel av befolkningen avrättades i massmord under Pol Pots nära 4 år vid makten och menar att "det var rent, rakt och rått massmord på försvarslösa civila". Englund anser att "USA:s militära, politiska och ekonomiska destabilisering av landet" förskönade de röda khmerernas radikalism och han påpekar att svenska beundrare av Pots regim inte vet mycket om vare sig bönder eller krig, ty de "länge ursäktat khmerernas maktövertagande som ett bondekrig". Han visar på att alla offer "skördades när Lon Nol-regimen redan var störtad och striderna sedan länge var över". Dessutom bekräftar han att forskning visar att massmorden inte var några spontana tilldragelser, utan var noga övervägda av en intellektuell man från medelklassen, alltså inte någon "okunnig bonde stigen ur fattigdom". Peter Englund hävdar att massmorden skedde efter klass eller etnicitet, och skriver att ingen gick säker under Pol Pots styre samt att vissa redan på förhand var dömda till döden. Englund visar statistik över offers etnicitet och poängterar att ?40 % thailändsk minoritet, 50 % kineser och 100 % vietnameser? dödades. I Från utopi till massmord skriver Peter Englund att det var "ren och rå makt" som Pol Pots ideologi var byggd på; "den stora svagheten var att hela hans ekonomiska politik byggde på missförstånd; de trodde sig veta att det medeltida khmerriket lyckats få en intensiv åretruntbevattning, vilket skulle återupprättas". Englund funderar över samma sak som Peter Fröberg Idling gör i sin bok Pol Pots leende om det spelar någon roll hur många som dog när och var. "Man kan inte säga att 2 250 000 människoliv hit eller dit är oviktigt. Men skulle brotten bli mindre allvarliga om det bara var 750 000 som dog?" skriver han.

Jan Myrdal är en man med andra åsikter än Englund angående Pol Pots frammarsch i Kambodja. I Aftonbladet skriver han att när han och hans kollegor besökte Kambodja under 70-talet såg de inget massmord. Han försvarar Pol Pot-regimen med att den hade brett folkligt stöd i samband med maktövertagandet -75. Han hävdar dessutom att Pol Pot bara ville skapa ett nytt och bättre Kambodja. Jan Myrdal menar att Pot inte hade haft full kännedom om de, under hans tid, pågående "ålderdomligt grymma fattigbondeövergreppen" och jämför händelserna i Kambodja med de lynchningar och övergrepp som skedde i Frankrike i samband med befrielsen 1945. Han anser att revolutioner är "riktiga". Liksom många anhängare av Pol Pot och de röda khmererna menar Myrdal att det inte var de som dödade alla människor, utan att USA:s bombningar var skyldiga till att minst många av de civila dog. Han menar att det redan fanns massgravar och att man schabloniserar det de gjorde och skyller allt på Kambodjaregimen. Jan Myrdal tar upp det som Peter Fröberg Idling berättar i Pol Pots leende, att många av dem som överlevde Pol Pots massgravar, bekräftat att de faktiskt hade haft det bättre om de röda khmererna fått fortsätta sitt styre över landet.

Pol Pot tog livet av nära 2 miljoner människor, enligt Peter Englund. Han menar att det var "ren och rå makt" som Pol Pots ideologi var byggd på och han bekräftar att den ekonomiska politiken var byggd på missuppfattningar. Att Pol Pots anhängare skyller på att bondekrig var orsaken bakom massgravarna, anser Peter Englund visar på att dessa inte är speciellt pålästa om vare sig krig eller bönder. Han visar på att massmorden i Kambodja inte var några spontana händelser, utan av en medelklassintellektuell man. Att en fjärdedel av befolkningen dog under Pol Pots tid vid makten, anser Englund vara tillräckligt för att bevisa att denna regim inte var speciellt lyckad. Om man ska tro Jan Myrdal däremot, var USA skurken bakom massmordsdramat i 70-talets Demokratiska Kampuchea. Hans argument för att Pol Pots regim inte var skurken i dramat, är att han under denna tid besökte landet utan att skildra några massmord. Dessutom menar han att de röda khmererna hade ett brett stöd bland folket i samband med maktövertagandet, och att många av dem som överlevde regimen senare sagt att det hade varit bättre om Pol Pot fått stanna vid makten. Massgravar fanns redan innan de nya makthavarna kom, menar Myrdal och hävdar att USA:s bombningar tog livet av minst lika många människor. Han menar att Pol Pot inte hade haft tillräcklig vetskap om dessa "bondeövergrepp" och jämför Kambodja med bl.a. Frankrikes befrielsekrig.

Jag anser att Jan Myrdal väljer att skylla allting på USA. Peter Englund erkänner att den Nordamerikanska kontinenten inte är helt oskyldig till den blodiga batalj som pågick i Demokratiska Kampuchea och så långt är dessa två män överens. USA hade en viktig del. Sedan skiljs deras åsikter åt. Jag har granskat dessa två män på djupet för att se vad som egentligen ligger bakom deras helt olika synsätt. Det första jag insåg var att de utgår ifrån två helt olika ideologier, vilket återspeglas i vilka tidningar de väljer att nå ut i. Jag tror att Myrdal försvarar Pol Pot eftersom att han själv också är extremvänster och är således för opinion för revolution och stark statsmakt. Jag får en känsla av att Peter Englund identifierar sig mindre med de ideologier han förespråkar än vad Jan Myrdal gör. Peter Englund skriver på sin hemsida att han jobbar för Dagens nyheter, som ju är en högertidning , alltså är det naturligt att han ser saken ur ett annat perspektiv än Myrdal.

Då kan man ju ställa sig frågan huruvida dessa källor är pålitliga eller inte. Egentligen borde man fråga sig: Är någon källa pålitlig? Jag skulle vilja påstå att allting har ett inlägg av personliga åsikter, hur objektiv man än försöker vara. Ingen av dessa två män refererar till några källor i sina texter utan berättar bara från egen kunskap, och då kan man fråga sig hur pålitligt det är. Eftersom deras åsikter är tagna ur en debatt mellan de båda har en försvarsmekanism reagerat och deras artiklar handlar mer om att bevisa att man har rätt och den andre har fel, än att förklara att det finns faktiskt olika sätt att se händelsen på. Det är i alla fall den känslan jag får. Att ingen bryr sig om sanningen, utan mest tänker på att få den andre parten att verka okunnig. Då kan man ju i sin tur fråga sig om det finns någon sanning över huvud taget?