Tänk dig att du promenerar längs Stockholms mest förorenade gata, Hornsgatan, och svänger in vid Ica för att åka med tunnelbanan från Mariatorgets smutsiga, men ändå vackra, omgivning. Pressbyrån är full med köande människor som vill köpa en flaska vatten, en frukt eller ett paket magic-kondomer.

Du drar ditt SL-kort i kortläsaren och skyndar dig igenom spärrarna. Just din tunnelbana mot Mörby centrum rullar precis in eftersom den digitala skylten över dig visar "Mörby Centrum - 8 vagnar". Du springer med full fart nerför rulltrappan och är nära att snubbla flera gånger, men du hinner inte reflektera över det eftersom du ska med den där tunnelbanan till varje pris! Du ska precis kasta dig in på tåget då dörrarna stängs igen med dig på fel sida om dem. Du står kvar på perrongen och gormar och svär, trots att du vet att nästa tunnelbanetåg anländer om ca 1 minut enligt högtalarrösten.

Varför denna stress?

Jag har aldrig varit så stressad som nu och har levt i 2,5, snart 3, år i Stockholms storstadsstress. Jag har hunnit reagera över att jag, även om jag har en timme på mig och det tar 25 minuter att komma till mitt tåg till fots, ändå skyndar mig och går i högt tempo, vilket leder till att jag är framme mer än en halvtimme innan tåget inkommer på spåret.

Är du stressad?

Jag blir stressad av att vara stressad och jag blir ännu mer stressad av att känna stress över att bli stressad när jag stressas av den stress som gör mig stressad av stressens stress.

Jag har väldigt mycket i huvudet nu, många bollar i luften. Alla vill att jag ska prioritera just dem och prestera så bra som möjligt hela tiden, men tyvärr har jag knappt energi och ork att fördela jämnt mellan dessa olika faktorer. Prestationsångest i skolan, dåligt självförtroende och min enorma önskan om att kunna och vilja hjälpa alla med sina problem hela tiden, och detta resulterar i att jag inte kan ta itu med mina egna. Men hur vet man att man prioriterar rätt? Skolan och min utbildning går alltid före mina vänner och mitt privatliv, min familj och min musik, för vilken lärare accepterar att man struntar i ett prov eller en skoluppgift bara för att man har för mycket att göra, vill prioritera annat och/eller känner sig sönderstressad och nästintill utbränd? Väldigt få, tyvärr. De flesta lärare jag har/har haft anser att det kan gå ut över en annan lärares ämne istället för det man själv undervisar i. Dock har jag några få människor (lärare) på skolan som verkligen försöker hjälpa mig upp ur alla de kärr jag fastnar i under min resa mot studenten. Jag är galet tacksam för deras stöd.

Jag vill inte vara stressad, men hur tar man de första tunga stegen upp mot ett mer lugnt och kontrollerat liv? Jag hade det ett tag, jag åt rätt, jag drack rätt och jag tränade. Bara det fick mig att orka mer. Men nu har jag tappat taget och inte tränat på flera veckor (mest på grund av sjukdom och otroligt mycket läxor), har återigen börjat äta massor med godis och suget efter socker har blivit större. Fan också.

Hur mår du? Ska vi stötta varandra?

Jo, jag är glad, det är inte där skon klämmer. Jag mår helt okej för det mesta, det är bara så jobbigt att försöka vara alla till lags hela tiden, känna press, för det känns som att alla räknar med mig och jag vill verkligen inte svika dem eller såra någon. Jag vill så gärna göra andra lyckliga och kan därför inte prioritera mig själv och min hälsa före andras.