var tog livslusten vägen?
Han sitter på träpallen i ett tomt, litet rum. Rummets storlek ger en känsla av minimalism och han sitter alldeles stilla. Rör sig inte ur fläcken. Väggarna är vita. En liten spindel, också i miniformat, klättrar på väggen utan att röra sig. Med lite fantasi hade den rört sig, så också han som sitter alldeles orörlig på en träpall i ett rum utan möbler. Familjen är borta. De lämnade honom, ensam med en pall och en spindel. Väggarna i huset håller på att falla isär och det är så mycket damm överallt att till och med en dammsugare hade blivit allergisk. Taket är oranget, utsidan av huset är vitt. Pallen är så gott som trasig, men lyckas ändå hålla upp hans tyngd. Han rör sig fortfarande inte och inuti hans lilla huvud finns bara luft. Hans liv och hans glädje försvann med familjen som försvann ifrån honom. Han är ensam kvar. Spindeln är nog död. Väggarna är så nära att brista nu. Men han känner ingenting. Fantasin är bortblåst. Försvunnen. Han har inga tankar, inget liv, ingen passion.
Förut var han någon som gav sin familj ömhet och trygghet i sitt hem.
Nu är han bara en docka av plast i ett övergivet dockskåp.
Förut var han någon som gav sin familj ömhet och trygghet i sitt hem.
Nu är han bara en docka av plast i ett övergivet dockskåp.
Kommentarer
Postat av: Hanna =)
fin blog
Postat av: Jonna
Godnatt:)
Postat av: Jessi
fin text


2012