2012
nu är det skickat...
Det finns ingen återvändo. Jag skrev ett mejl till Anders och jag har skickat det...
Såhär löd det:
Okej Anders..
Jag måste vara ärlig.
Jag tycker det är jättejobbigt att ha pianolektion. Jag ska förklara varför.
Jo, jag känner mig jättedålig när jag bara har fått spela låtar jag inte kan, alltså med ackord jag aldrig spelat förut. Därför känns det som om jag bara visar mina dåliga sidor hela tiden och aldrig får visa riktigt att jag kan. Jag känner mig otillräcklig på våra lektioner och jag får dåligt samvete för att jag inte kan prestera så bra som varken du eller jag vill. Det känns lite löjligt att skriva det här i ett mejl, men jag skulle bara börja gråta om jag skulle ringt, för jag diggar ju dig som person, du är en fett skön snubbe liksom, det är inte det det handlar om. Utan det handlar om att från min sida känns det som att du pressar mig till saker jag inte kan, typ. Det är jättesvårt att förklara över huvud taget, men jag känner mig alltid illa till mods när jag ska gå på våra lektioner.
Därför vill jag inte ha en sista lektion, och om du känner att detta sänker mig till ett G så får det göra det, för jag klarar inte av en lektion till. A Child Is Born har tryckt ner mig tillräckligt och jag övar och övar, men det sätter sig aldrig. Och jag vill inte sitta där på en sista lektion och skämma ut mig för att jag inte kan spela mer än vad jag kunde för två veckor sedan. Det boostar inte mitt självförtroende uppåt direkt. Så om du anser att jag inte är värd ett VG så förstår jag det. För jag har inte kunnat allt som krävs för den nivån, I guess. Hoppas du förstår. För att slå till med en klyscha och rycka upp stämningen lite: "Det är inte du, det är jag". För det är det. Jag har för stor press på mig själv och mår dåligt av att misslyckas (vilket jag gjort typ 98% av våra lektioner). Och jag vill inte göra det en gång till. Så då får jag stå upp och ta emot käftsmällen med ett G liksom. Nåväl, hoppas jag har förklarat tillräckligt hur jag känner...
Take care.
Kram
Josefin
Såhär löd det:
Okej Anders..
Jag måste vara ärlig.
Jag tycker det är jättejobbigt att ha pianolektion. Jag ska förklara varför.
Jo, jag känner mig jättedålig när jag bara har fått spela låtar jag inte kan, alltså med ackord jag aldrig spelat förut. Därför känns det som om jag bara visar mina dåliga sidor hela tiden och aldrig får visa riktigt att jag kan. Jag känner mig otillräcklig på våra lektioner och jag får dåligt samvete för att jag inte kan prestera så bra som varken du eller jag vill. Det känns lite löjligt att skriva det här i ett mejl, men jag skulle bara börja gråta om jag skulle ringt, för jag diggar ju dig som person, du är en fett skön snubbe liksom, det är inte det det handlar om. Utan det handlar om att från min sida känns det som att du pressar mig till saker jag inte kan, typ. Det är jättesvårt att förklara över huvud taget, men jag känner mig alltid illa till mods när jag ska gå på våra lektioner.
Därför vill jag inte ha en sista lektion, och om du känner att detta sänker mig till ett G så får det göra det, för jag klarar inte av en lektion till. A Child Is Born har tryckt ner mig tillräckligt och jag övar och övar, men det sätter sig aldrig. Och jag vill inte sitta där på en sista lektion och skämma ut mig för att jag inte kan spela mer än vad jag kunde för två veckor sedan. Det boostar inte mitt självförtroende uppåt direkt. Så om du anser att jag inte är värd ett VG så förstår jag det. För jag har inte kunnat allt som krävs för den nivån, I guess. Hoppas du förstår. För att slå till med en klyscha och rycka upp stämningen lite: "Det är inte du, det är jag". För det är det. Jag har för stor press på mig själv och mår dåligt av att misslyckas (vilket jag gjort typ 98% av våra lektioner). Och jag vill inte göra det en gång till. Så då får jag stå upp och ta emot käftsmällen med ett G liksom. Nåväl, hoppas jag har förklarat tillräckligt hur jag känner...
Take care.
Kram
Josefin
Kommentarer
Postat av: Sofie
BRA JOSEFIN! Man ska stå på sig! Messa mig om/när du får svar, vill veta vad han svarar!
KRAM!
