Det är en sån här seg dag.
Det är så mycket man måste göra på sega dagar.
Typ plocka undan, städa, diska, plugga, damma, skura, tvätta, hopplan hejsan.

Jag är så seg i kroppen. (Ingen nyhet va?)
Men jag måste verkligen piggna till nu. Mycket att fixa.
Det måste ju vara någorlunda städat ifall Henrik kommer och kollar på min soffa.
Då kan det ju inte se ut som en studentlya här, eller..?

Det är så mycket snö ute. Jag tycker om snö, på julen, på vintern, på nyår.
Men när snön faller som granater under ett världskrig när jag vill ha sol, ljus och värme - då är jag inte den som åker pulka.
Är trött på kyla, snö, is och halka. Och stackars Emma som halkade igår så hon fick ont i armen.

Nej, nu vill vi ha sol och värme, glädje, fågelkvitter och ljus.
Är trött på att sitta inne och inte vilja gå ut på grund av att det är så kallt och mörkt.
Mörkret kommer så tidigt liksom, redan vid fyra på eftermiddagen liknar det natt.
Man blir så deprimerad när det är kallt och mörkt ute. I alla fall jag.
Speciellt mörker gör mig riktigt less.
Ja, det var ett bra ord. LESS. Det är vad jag är på den här skiten!

Jag vet att mamma troligtvis kommer att kommentera det här inlägget och be mig att sluta klaga. Det har vi diskuterat.
Hon åker till Åland idag, på kryssning. Kul för henne. Då ska hon supa sig full och ligga och spy inne i hytten halva natten efter att ha sjungit Boten Anna på karaoken. Det har vi också diskuterat. Mammor är bra att diskutera med. I alla fall min mamma. Fast det faktum att hon kallar mig sin lilla bäbis tåls att tänkas på...

Nej, nu måste jag komma igång. Kan ju inte sitta här som en jävla bäver utan träd att tugga på.
Nej, nu jädrar ska det bli fart på Josefin, det kan jag lova!

Fast jag ska bara sitta en liten stund till...