2012
wanna be my girlfriend?
- I've been watching you from behind and I like what I see.
AH! Josefin sätter nästan korvbiten i halsen. Hon tuggar ur och säger förvirrat:
- Thanks, I guess...
Josefin vet inte hur gammal mannen är, men han är väldigt mörkhyad och ser ut att vara runt 30, om hon fick gissa. Han cyklar inte iväg utan fortsätter prata.
- So, what do you study?
- Teacher, säger Josefin, obekväm i situationen.
Mannen hummar till svar.
- I'd like you to be my girlfriend.
Josefin vet inte om hon ska skratta eller gråta.
- How do you mean, girlfriend...? frågar hon.
- You know, together.
Josefin skrattar inombords, men känner sig ändå nästintill rädd.
- I have a boyfriend, säger hon snabbt (men detta är ju såklart inte sant, Josefin är så singel man kan vara).
- Oh, I see... How long have you been together?
- Almost a year now, svarar Josefin.
- Oh... So... Where does he live?
Josefin funderar kort.
- Stockholm, säger hon snabbt då det var den första stan hon kom att tänka på.
Mannen ser besviken ut.
- Is he in Stockholm now? frågar han försiktigt.
Josefin nickar med ett "yeah". Då säger mannen det som får Josefin att vara nära både gapflabb och käftsmäll på en och samma gång. Han stannar cykeln, tar tag i hennes arm och säger:
- So then we can be really close friends until he comes here...?
Det var droppen. Josefin drar sig ur hans grepp och går snabbt iväg.
Ibland undrar jag vilka tröga människor det finns.
HAHA, ne men usch :P fast du ska ta det som en komplimang ;)
Jo, man måste va lite skum om man gör så :P
Haha nej men, känn dig smickrad men han hade ju bara behövt vissla ;) Seriöst
åh gud tröga killar! här i malmö är det jättemånga utlänningar som visslar efter en och frågar om man vill gifta sig med dem haha och jag kom faktiskt o tänka på när jag var ute på ice en kväll, då kom en mörkhyad fram o pratade med mig o jag var trevlig tillbaka för han gjorde inga tecken på att han var intresserad av mig även om jag fick en känsla av det. och jag ville inte avvisa han elakt o säga "jag har pojkvän" så jag tjabbade o va trevlig tillbaka.. sen blev det bara jobbigt så jag gick iväg åt annat håll o han följde efter mig helatiden o stirrade på mig. Sen sa han "Anki I must go now, we net each other again?" jag bara "yea yeah maybe we meet here again i am here often" och han abar men jag är inte här så ofta och jag bara nähä? och så frågade han efter mitt mobilnr så sa jag surt o en aning panikslaget "JAG HAR INGEN MOBIL! och hade min mobil i handen x) då blev han sur och gick iväg haha. Kunde liksom inte komma på nåt bättre än o säga att jag inte har nån mobil o sen ha min mobil i handen synligt!
sv: föressten så verkar hemtentan bra, det är bara det att vi ska jobba i grupp o jag avskyr det för oftast är alla andra smartare än mig o då känner jag mig bara dum =(
sv: haha ja men smartast o göra är o ge dem mobilnr men byta den sista siffran det gjorde jag en gång ;) o så säger de "jag ringer din mobil så får du mitt" eller "Jag ringer o kollar så det stämmer" så kan man svara "Tyvärr min mobil är död" o hoppas på att man har mobilen på tyst och ingen vibrator igång :P
Haha, vad roligt men nästan lite tragiskt. Jag hade inte kunnat låta bli att skratta människan rakt i ansiktet.
