Har precis skrivit mitt CV. Kuligt värre. Inte. Haha, det roligaste är ju när man ska skriva massa bra saker om sig själv, haha, vad man skulle kunna tillföra till arbetsplatsen osv... HAHA, fyfan... Känns fånigt att sitta och typ göra reklam för sig själv. Men jag ljuger i alla fall inte om det jag skriver, så det är ju faktiskt en liten boost för självförtroendet! Man kanske borde skriva sånt varje dag för att stärka sig själv.

Har också mailat till Hemköp här i Ryd och frågat dem om sommarjobb, så får vi se hur det blir med det. Säkert ett nej. Och så har jag precis fått tag på numret till H&M nere i stan och dem tänkte jag ringa i morgon och fråga om de tar emot sommarjobbare osv. Så får vi se hur det funkar. Säkert ett nej. Haha, vilken optimist jag är. I vilket fall som helst så ska jag nog nån gång i veckan åka ner på stan och gå in i lite butiker och fråga om de tar emot sommarjobbare. Pinsamt, men jag behöver verkligen ett jobb. Kanske skulle kolla på nån av mackarna vid donken. Fråga "Hej, tar ni emot sommarjobbare?" Säkert ett nej. Men man kan ju fråga i alla fall. Man kan ju faktiskt inte få sämre än nej. Och ett nej är väl inte så farligt, eller?

Fan, jag måste skärpa mig när det gäller min inställning till lärarutbildningen. Alltså, det är verkligen så sjukt tråkigt att jag bara vill spy på alltihop och bajsa alla i ansiktet i ren protest, men vad annat ska jag bli om inte lärare? Jag vet inte. Jag kan ingenting. Ska jag sitta i kassan på Hemköp i hela mitt liv? Suck, varför är allt så svårt. Jävla studielån, jävla skolpolitik, jävla skitland. Om jag skulle ta och samla ihop pengar och sedan bara dra utomlands, flytta nånstans där folk uppskattar en blödande musiker som bara vill njuta av friheten och slippa alla krav och måsten. Jag kanske skulle hänga med Myppan till England när hon åker tillbaka.

Förresten: När min söta 4-åriga kusin Filippa rimmar så brukar hon säga Filippa Pippa. Kan någon vänlig själ förklara för mig hur jag ska hantera den situationen?