Nu har jag packat ner det mesta i resväskan, äntligen. Är helt svettig, det är så varmt här, vet inte hur det gick till för det brukar vara så himla svalt och skönt här, men nehedå. Inte nu inte. Hursomhelst, har ägnat kvällen åt att titta lite på tv, och sen har det blivit diska och packa och lyssna på grannarnas fest. Det verkar vara riktigt roligt, fast musiken är inte speciellt bra. Dunk dunk dunk dunk DANCE dunk dunk dunk dance motherfucker dance dance dunk dunk dunk dunk dunk. Inte min stil!

Tåget går 12:05 i morgon och när jag kommer till Katrineholm hämtar Ida upp mig och vi åker och handlar vad vi behöver till kvällens middag som jag ska laga. Min goda köttfärssås med pasta och sallad. MUMMA! Roligt att få laga mat i ett stort kök, framför allt. Sen så har Ida lovat mig att vi ska gå bort till träningsspåret vid Duveholm och jogga tillsammans, fast jag lär ju gå lite också, för jag orkar nog inte annars, men jag ska kämpa, och det går nog lite bättre om Ida verkligen pushar på mig. Liksom, det gör så mycket att ha nån med sig som säger "kämpa, du klarar det!" liksom. Så jag ska kämpa, fast jag hoppas att jag inte får hjärtinfarkt bara, för min puls går upp till väldigt höga siffror väldigt fort. Men jag ska kämpa i alla fall. Ska komma hem dyngsvett och minst 400 kalorier fattigare!

På måndag förmiddag åker Ida och jag till Stockholm och vår älskade fader. Det ska bli mysigt. Kanske vill pappa ut och jogga/promenera med mig någon dag. Ska ju givetvis ockupera WII FIT-spelet också, hehe. Så kan jag väga mig så får vi se vad jag väger. Har ingen våg hemma, borde faktiskt ha det. Så kanske jag skulle kunna väga mig 1 gång i veckan för att se om det händer något siffermässigt. Och så ska jag inskaffa ett måttband så kan jag mäta vad jag har för mått just nu, och sen kanske jag mäter om 2 veckor igen, eller kanske en månad eller nåt. Hursomhelst, det spelar ingen roll just nu.

På torsdag åker jag troligtvis till Micke. Det blev lite fel förut idag. Jag tyckte att han svarade så kort och ointresserat på mina sms och när jag ringde så lät det som om han egentligen inte ville prata - tyckte jag. Om så var fallet vet jag inte. Tror att han blev lite sur på mig för att jag går runt och tänker det värsta hela tiden, att jag är så orolig. Men jag menar ingenting illa med det, jag är bara så jävla lycklig med honom att jag inte vill att det ska ta slut... Liksom, jag går ju inte runt och väntar på att han ska göra slut, utan det är mer att jag bara blir lite orolig att något är fel när han blir sådär kort och lite frånvarande. Ibland önskar jag att jag bara höll käften för när jag väl säger hur jag känner så blir det bara fel i alla fall... Men men, jag älskar verkligen Micke och jag känner ända in i själen att det är menat att vara han och jag. Jag känner det så in i bängen, och jag vill inte förlora honom. Jag försöker så jäkla mycket att vara den flickvän han förtjänar, men jag kan inte alltid leva upp till det. Han är verkligen mitt allt och jag vill ingenting hellre än att vara med honom. Jag älskar honom helt enkelt, coh jag vet att jag är en idiot ibland när jag blir orolig över saker som inte behöver oroas för. Men jag har mina anledningar och det är bara att acceptera, för så småningom kommer oron att försvinna. Men alla sår behöver få tid för att läkas, så är det.

Nu ska jag lyssna på musik i mina underbara hörlurar en stund (högsta volym såklart) och sen blir det sängen. Ska kolla lite busstider till i morgon också, så jag inte missar tåget. Det vore ju förargligt! :) Puss på er. Och mest på min älskade Micke som jag älskar från djupet av mitt hjärta.