Idag är första dagen som singel på nästan 4 månader. Det känns tomt i bröstkorgen, som om där bara finns ett svart hål kvar. Mina planer om en framtid med honom måste ställas om i min hjärna och jag får helt enkelt planera en framtid med mig själv. Eller någon annan. Det gäller nu att försöka fokusera på allting som är positivt med att vara singel. Och det gäller att försöka ändra tankarna till att det är ett singelliv som gäller framöver och inga mer resor till honom.

Livet som singel

Att vara singel innebär att man inte behöver raka sig alls lika ofta, speciellt inte mellan benen. Vad tycker Josefin om det? Hallelujah vad skönt, inte lika jobbigt att duscha längre när man vet att man måste raka sig! Och tänk hur mycket tid man sparar i duschen, och tänk att rakbladet inte blir trubbigt lika fort, och då sprarar jag ju säkert en liten slant extra på att köpa nya?

Att vara singel innebär att man kan flirta med vem man vill, knulla runt med vem man vill och hångla med vem man vill. Vad tycker Josefin om det? Ingenting jag finner glädje i precis, att hålla på med folk bara huxflux, nej, jag ska nog ge upp det där helt och gå i celibat. Ingen kille ska få komma innanför mina kläder, och inte ens mot mina läppar. Jag ska bli nunna och flytta till blåkulla (eller vart nunnor nu bor...)

Att vara singel innebär att man har alla möjligheter framför sig och att ens liv inte på något sätt är bundet till någon annan människa. Vad tycker Josefin om det? Visst är det skönt att veta att man kan göra vad som helst, när som helst, hur som helst, och att man bara behöver tänka på sig själv och ingen annan och den personens åsikter och vilja. Jag kan bestämma helt hur jag vill och ingen kan komma och påpeka mina brister (vilket alla har, brister alltså), och jag får helt nya vägar i livet jag kan gå om jag vill, istället för att vara bunden till den där krokiga vägen genom skogen med vassa grenar som hugger tag i ens kläder ibland. Nej, nu kan jag välja att gå raksträckan istället, kanske tar jag E4an mot nya destinationer!

Att vara singel innebär aningens mer pengar i plånboken. Vad tycker Josefin om det? Kanon, snål som jag är så behöver jag varje liten slant jag kan spara in till att betala hyra och matkostnader. Nu behöver jag inte tänka på att köpa exempelvis presenter till en annan individ. Ironiskt nog tyckte han att han kunde vänta med att göra slut tills EFTER att vi varit på kryssning som kostade 350 kronor per person. Observera att jag inte ens köper present till min älskade mor för 350 spänn, just för att jag inte har ekonomin. Men men, nog om det, nu tänker jag inte köpa något till någon annan på länge. Jag skulle ju bli nunna, och jag tror inte att nunnor köper något över huvud taget.

Att vara singel på nytt innebär att man återigen måste gå runt och sakna honom och önska att man kunde dra tillbaka klockan och kanske gjort något annorlunda i förhållandet i hopp om att det inte ska ta slut. Vad tycker Josefin om det? Det är självklart jobbigt att gå runt och tro att man kunde gjort någonting annorlunda, och jag vet att man inte ska gå runt och älta det. Men det är svårt. Men om han verkligen hade älskat mig så hade han kunnat hjälpa mig igenom mina svårigheter och faktiskt gjort lite själv för att förhållandet skulle bli vad han nu tyckte att det skulle bli men aldrig blev.

Att vara singel på nytt innebär att man troligtvis aldrig mer kommer att få träffa sin föredettas familj och släkt igen. Vad tycker Josefin om det? Jättetråkigt. Människor man lärt känna, som man trivts ihop med och som man haft roliga stunder med. Man har känt sig som en av dem, även om jag är en ganska blyg människa i nytt sällskap, men det blir bättre för varje gång. Och en sak till om familj och det är att om han berättar varför det tog slut för dem så kommer han säkerligen att förvränga historien så att det låter som om det är mitt fel. När jag berättar för min familj har jag sagt som det är, att jag inte har gjort något annat än att ha varit blyg och att det tar tid för mig att verkligen "settle down" ordentligt med en annan individ. Men men, de får väl tro vad de vill om mig, men alla som någon gång träffat mig vet att jag aldrig någonsin skyller ifrån mig på någon annan. Inte ens när jag lägger av en rejäl brakskit helt öppet, då erkänner jag direkt att det var jag, utan att skämmas. Jag skyller inte på andra människor, så enkelt är det. Hur andra gör är upp till dem, jag vet ju inte hur andra är, bara hur jag själv är.

Att vara singel igen innebär att minnen måste raderas, bilder tas bort, och namnet i telefonboken ändras från "Älsklingen" till hans namn. Det är jobbigt som fan. När man har blivit dumpad vill man bara glömma det som man fortfarande älskar, allt för att gå vidare så fort som möjligt och försöka förtränga smärtan. Allt på internet som man har lagt upp, alla bilder och lovord, all kärlek och allt man gjort tillsammans, det finns kvar och påminner och gör ont. Bort med bilderna. Bort med dumma minnen om att han innan jag åkte sist hade sex med mig och sa att han älskar mig, då han redan då egentligen inte kände så alls och ville göra slut. Men ett sista knull skadar väl ingen? Bara Josefin, och vem bryr sig om Josefin?

Att vara singel innebär att man måste berätta för alla att man är singel igen. Så att ingen nämner honom och drar upp såren som aldrig kommer att läka. Alla vänner, familjen, släkten, alla måste få veta att de aldrig kommer att få träffa honom igen. Och så säger de säkert att "om han inte ser det fina i dig så är han inte värd alla tårar", och så gråter man miljarder tårar ändå, men på utsidan låtsas man som att allt är kanon och att man gått vidare hur enkelt som helst, bara för att man inte vill att de ska må dåligt över att man själv mår dåligt.

Att vara singel igen innebär att man inte kan se romantiska filmer utan att bli förbannad över att "sådär är det bara på film, det kan inte hända i verkligheten, det är inte sådär!", men när man själv svävar på rosa moln kan man plöja igenom Pretty Woman och Notting Hill tjugo gånger om dagen, bara för att skryta för sig själv med att man själv är sådär lyckligt kär utan problem.

Till sist så innebär singellivet  att man går runt och känner en tomhet inom en. Även om man har underbara vänner och en toppenfamilj som jag, så är det ändå något som fattas när man inte har en älskling vid sin sida. Alla de skratt jag skrattat bara för att jag tänkt på honom kommer nu att dö ut och det kommer dröja länge innan jag kan skratta lika gott igen. Innan jag kan glädjas åt småsaker i vardagen. Innan jag kan må bra av att se andra människor tillsammans, kyssas och vara lyckliga. Nej, nu mår jag bara illa.