2012
Personligt eller privat?
Numera försöker jag förklara att det är skillnad mellan privat och personligt och skulle det jag skriver på nätet vara hela mitt liv skulle det vara allt bra torftigt.
"Hur kan du skriva om sex, det är väl ändå en privat sak?"
Jo, det är sant, men det beror även på hur man skriver om det. De gånger jag skrivit om hur trött jag är på sex och tidningarnas tips om olika ställningar, blir jag bombaderad av mail från både män och kvinnor. De känner sig helt plötsligt normala och jag med dem. För om man får höra eller läsa att många andra har det likadant känner man sig plötsligt helt ok.
När jag skriver att jag är så ledsen och deppig att jag inte kan sluta gråta, visar det sig att jag är långt ifrån ensam. Mailen väller in i mängder.
För ett år sedan hade jag det jobbigt när min Kärlek åkte till USA för en lång tid. Eftersom jag är en praktiskt lagd människa beställde jag tid hos en läkare för att få något lugnande, för inte kunde jag sitta och snörvla på jobbet? Hemma gick det bra för då var det ingen som såg mitt uppsvullna hästansikte men på jobbet? Nej! Där sprang mycket chefer, kunder och tekniker, det skulle helt enkelt inte passat sig med en snörvlande hästlik kvinna på plats.
Läkaren gav mig, till min stora förvåning, fyra paket Sobril. Där stod jag, med hakan nere vid knäna, och löste ut de första paketen. Jag som trott att jag skulle få tigga mig till tio tabletter för att ha vid tillfällen som kändes krisartade.
När jag skrev om det i min dagbok kom där mail från människor som smugit med sitt behov av lugnande och som önskade att de kunde berätta lika öppet som jag.
Kanske har jag genom min dagbok kunnat få någon människa att sluta skämmas över behovet av lugnande. Slipper man skammen kanske man slipper en och annan Sobril också!
När jag var upprörd efter ett gräl med min tonårsdotter (hon lånade mina strumpor utan lov - vilket är en petitess men det var droppen som fick bägaren att rinna över), fick jag ett gensvar från många tonårsmödrar som med stora skratt kände igen sig. Härligt, säger jag!
Ibland skriver jag om Den Stora Sorgen som jag bär på. Oftast är den ytterst liten och ger sig inte till känna. Stundtals är den stor och skuggar mycket av glädjen som trots allt finns där. Desto mer jag skriver om Den Stora Sorgen ju mindre blir den. Försök själv! Genom att skriva blir konturerna klarare och inte lika farliga, det man känner igen är alltid lättare att tackla.
Att skriva är att lära känna sig själv. Genom att skriva fritt kommer ibland saker fram som jag inte trodde hade någon betydelse alls. Det är det bästa med att skriva. När man som jag, lägger ut det man skriver på nätet, får man dessutom gensvar - det är det näst bästa!
Eva Persson, Aftonbladet
Jag tycker att det blir för mycket om jag drar in andra människor i det jag skriver om de inte själva har bett om det. Vill heller inte skriva ner mina innersta tankar i bloggen, de skriver jag inte ens i min privata dagbok. Bloggen är istället en plats att skapa kontakter och sprida inspiration.
Sv: Tackar ^^
men man skrive rändåp de man själv känner är okej jag skulle aldrig skriva det mest privata som man vill hålla för sig själv men lite kan man ju dela med sig av man kan få bra med råd och tis
Sv: Haha, tack :D Men jag har haft den så sjukt länge :P
det är nog ganska upp till var och en :)
sv: bara header? sure.
sv: okey.. fixar den senare i veckan för har en som står på tur innan dig.
jag är väldigt opersonlig i min blogg för att vara så anonym som möjligt. dock har jag en lösenordsskyddad blogg för mina vänner där jag är mer personlig och skriver mer privata saker. dock inte för intima. det är en fin balans att berätta och itne berätta, och det kan man göra på så olika sätt.
du får vara precis hur personlig du vill. det är alltid upp tillbloggaren att bestämma. sen får man ta konsekvenserna av det oxå, vilka de än blir. folk e snabba att klaga på när man e för personlig och trots det sitter dom och läser där igen nästa dag. det är bara du själv som kan bestämma hur personlig du ska va, och har folk något emot det så e d trist för dom och då kan de sluta läsa.
man skriver väll om det man vill i sin blogg.
Jag har upptäckt att min blogg gör mig gott, när jag startade den skrev jag av mig mkt där och mådde på så vis bättre, jag har hittat andra som har det som jag och jag kan dela med mig om mina erfarenheter samtidigt som jag kan läsa om andras.
egentlgen är det upp till var & en, hur mycket man vill lägga ut om sig själv! :)
Jag är väldigt personlig i min blogg. Tycker mestb det är härligt att skriva av sig. Vet att jag ändå inte har så många läsare! :)
sv: Hm för mycket om sitt privatliv, bråk med vänner osv, känns lite för mycket för min del. VIsst att man är arg kan man ju skriva men det ska inte gå till överdrift liksom. Jag skriver helst om det som intresserar mig. sj?
Sov gott , hoppas du haft en bra dag :)
