Såhär ser några av de nya kläderna ut på mig (de jag köpte igår och fick hembeställt från Cellbes). Först är det den aprikosa tunikan/klänningen och den randiga tunikan. Den blå t-shirten är gammal, men jag tänkte bara visa lite tydligare hur det såg ut med den vita kjolen under. Haha, bilden längst ner till höger, det är hur det ser ut med bara den vita underkjolen, och det är fanimej inte vackert, haha! Kanske skulle ha funkat lite halvbra om den varit svart, men, haha... Fyfan, ser ut som en inpacketerad falukorv eller nåt, haha. Nåväl. Tänkte bara visa lite i alla fall så ni får ett hum om hur kläderna jag köpte faktiskt såg ut, då det inte syntes så tydligt på bilden i förra inlägget.

Idag är jag glad, för solen skiner och det kan nog bli riktigt skönt ute idag. Ska, om nån timme, gå ut och lägga mig på altanen och sola. Nu jävlar ska det pressas här! Underbart. Jag älskar solen, jag blir så mycket gladare då! Enda nackdelen är att jag blir så himla varm och svettig lätt. Skitirriterande, vet inte vad jag ska ta mig till ibland. Okej att jag blir varm, men det är så jobbigt när svetten liksom börjar droppa sig och till och med rinna. Känner mig så sjukt ofräsch då och vill liksom inte vara nära nån, men det är oftast då, när jag är bland folk, som min kropp måste släppa ut massa vätska genom huden. Suck, men vad gör man. Jag hoppas att jag inte är den enda i världen som blir svettig lätt.

Annars tänkte jag köra en mysdag idag. Lite film och slapp, men det blir senare. Först är det ju sol och altan som gäller för hela slanten. Ida följer säkert med ut också, så kan vi ligga och snacka skit medan vi pressar. Men just nu var det "bara" 17 grader ute, kanske är lite för kallt med bara bikini, får se om jag kör joggingbyxor och linne kanske, i början, och blir det varmare kan jag byta till bikiniöverdel och shorts typ. Nåväl, nu sitter jag och skriver för mig själv igen, haha, det brukar bli så ibland. Mina fingrar lever liksom ett eget liv och skriver och skriver, och jag hinner liksom inte förstå vad jag skriver förrän det blir punkt i en mening, och först då kan jag stanna upp och läsa och verkligen tänka efter att "vad i helskotta har jag skrivit egentligen??". Men jag är ju som jag blev också... Men det är faktiskt okej så länge jag inte blev som jag skulle!