Dessa 5 böcker plus en artikel i kurskompendiet ska vi ha läst till i morgon. Snacka om stress? Som tur är har jag redan läst Kort kjol och blev nyligen klar med Pippi Långstrump. Har även läst drygt halva Alice i Underlandet & Alice i Spegellandet och sen ska jag ta tag i Hjärtans fröjd. Sist får det bli När mamma var indian då det r den tunnaste och borde gå snabbast att läsa, så den kanske man kan få till ikväll eller kanske till och med till frukosten i morgon bitti innan jag börjar klockan 10 med seminarium. Så får det bli. Hujedamej. Jag älskar att läsa, men när det blir så mycket på en gång blir det bara något tråkigt och stressfyllt moment som måste göras liksom. Nåväl.

Jag sitter här och är trött. Ställde klockan på 7, men jag hade så fruktansvärt ont i huvudet och lät mig ligga och vila. Plötsligt vaknade jag med ett ryck av att klockan var kvart över 9. Då åt jag frukost i sängen och läste. Och så låg jag och läste fram till tio över 11 och då bestämde jag mig för att detta duger inte. Så jag gick upp och tog på mig mjukiskläder och plockade undan. Och nu sitter jag i min fåtölj och har en liten pluggpaus. Ska strax läsa ut Alice i Underlandet och sen hugga tänderna i nästa bok. Herregud, säger jag bara. Till lunch idag blir det nog baconsallad eller nåt. Bacon-tacos? Alternativt tar jag en naturdiet. Åt ju godis i helgen och jag känner mig dålig i magen. Gott var det, men i efterhand kändes det bara onödigt. Nåväl, sånt är livet...

Nya tag nu. I eftermiddag blir det en promenad med Emelie och när jag kommer hem efter det funderar jag på att köra ett träningspass på det, beroende på hur bra jag ligger till med läsningen. Bäst att lägga på ett kol, alternativt så får jag helt enkelt vara uppe länge ikväll/inatt och läsa. Är lite deppig nu.

Jag är deppig för att jag har tränat och promenerat som ett djur i typ 3 veckor, och haft godisförbud i 2 veckor. Och ändå är det inte alls någon noterbar skillnad i mina mått. Nån ynka centimeter eller ingenting alls. Den ynka centimetern kan ju lika gärna vara jag som inte mäter på exakt samma ställe, eller jag som håller in magen pyttelite utan att tänka på det själv bara för att jag är så van vid att gå runt och hålla in magen hela tiden. Och det deprimerar mig. Att jag sliter och gråter och drar sönder mitt hår bara för att lyckas gå ner i vikt. Och så märks det inte.

Och jag vet, jag blir inte smal över en natt. Men på 3 jävla veckor borde det ha hänt mer än det har gjort. Speciellt eftersom att jag bde haft godisförbud, tränat mycket och inte ens LUKTAT på en jävla pommes frites. Ingenting. Och så säger måttbandet "öhh typ ööhh nääää.." liksom. Och det gör mig jätteledsen. Så därför är jag på dåligt humör och ville ligga kvar i sängen idag. Varför kämpa för nåt som inte ens märks?

Och nej, jag tänker inte sluta kämpa. Men jag har en liten down-period idag. Som alla andra söndagar. Det är liksom min dag då jag gråter ut. Hela veckan kämpar och sliter jag med både skola, träning och kost. Och på söndagarna faller jag ihop av utmattning och känner att jag kämpar för ingenting. Men men, nu ska jag inte sitta här och klaga. Dags att läsa vidare och återgå till huvudvärkens rop.