1. När jag är stressad, nervös eller förväntansfull är det inte helt ovanligt att jag sitter och biter på naglarna eller lindar hårslingor runt fingret tills det blir knutar, och då river jag upp dem så att hårstrån flyger åt alla håll. Det kan lugna mig.  Detta har jag gjort så länge jag kan minnas. När jag var mindre var det mammas hår som drabbades, eller mormors eller farmors osv.

2. När jag föddes så tyckte farmor att jag såg ut som en banan. Jag var böjd och lite gul i hyn, tydligen? Tack farmor, jag tycker om dig också!

3. Jag hatar att raka mig. Det kan ta upp till ett par månader innan jag orkar raka benen igen, speciellt på vinterhalvåret. Istället för långkalsonger värms jag av mina pälsbeklädda vader, underbart. Ni borde prova det också!

4. När jag var liten slog jag min lillasyster. Varför? Jo, för den jäveln retade gallfeber på mig. Hon kunde göra saker hon inte fick, och då sa jag till henne, men hon fortsatte och då var jag ju tvungen att slå till henne så att hon skulle fatta, men då kom mamma och pappa och skällde på MIG när det var IDA som höll på och retades. Jag säger det, det är jobbigt att vara äldsta barnet, för så fort ett nytt knytte kommer så är man helt bortglömd.

5. När jag var liten red jag på en elefant då en cirkus var i Katrineholm och hade föreställningar. Jag minns inte så mycket av turen, bara att det var väldigt högt och att elefanten var väldigt sträv.

6. När Backstreet boys var som störst under 90-talet var jag sjukligt förälskad i Nick Carter (och hela bandet och deras musik). Vi var ett kompisgäng som brukade leka att vi var killarnas flickvänner och pratade engelska i låtsastelefoner och allt möjligt. Dock blev vi ofta osams om vem som skulle vara tillsammans med vem, och stackars Kevin blev alltid utbytt mot en extra Nick. Stackarn. Hursomhelst, jag kunde också varenda låt utantill, varenda textrad och varenda liten wailning och ton. Det kan jag nog faktiskt nu med. Nästintill. Skrämmande vad man kan minnas egentligen, att det ska vara så lätt att komma ihång pojkbandslåtar när det är mycket viktigare saker i livet man borde minnas?

7. När vi var små brukade jag, syrran och våra två låtsassystrar låsa in oss i badrummet på övervåningen och blöta ner hela golvet. Sedan hällde vi tvål och schampo på och åkte skridskor, vilket vi tyckte var hysteriskt roligt! Om mamma och Stefan tyckte att det var så kul, vettifan...

8. Ända sedan för några månader sedan har jag fått en väldig noja för bilar. Jag är inte rädd, men så fort jag går över ett övergångsställe och en bil kommer i fjärran slår hjärtat några extra slag. Jag har nämligen fått för mig att jag kommer dö i en bilolycka på något sätt. Om jag blir påkörd eller själv sitter i en bil vet jag inte ännu, men något med trafikolycka kommer det att vara i alla fall. Det känner jag på mig. När det kommer bli vet jag dock inte, men jag har blivit lite mer vaksam när jag går över gatan, och jag ser mig om åt båda håll även om det är enkelriktat från ena hållet och inte kommer någon bil där... Men det är ju bäst att vara säker?

9. När jag var liten var jag tidigt längre än mina kompisar. För att hamna i samma ansiktsläge som dem brukade jag kuta ryggen extra mycket, och så gick jag. Nu är mina axlar ganska krökta och ryggen böjd när jag inte sträcker på mig. Det är inte nån Quasimodo-puckel liksom, men det är en liten böj över axlarna till nacken liksom.

10. Jag hatar James Bond. Jag tycker att han är fånig, löjlig, töntig, mesig, korkad och bara blä. Eller, det är väl inte han jag ogillar, det är hela konceptet med en snubbe som får massa brudar och pengar och lyx för egentligen ingenting i min mening. Över huvud taget har jag svårt med hjälte-rullar där rollen som hjälte definieras som något ouppnåeligt och att man måste ha speciella krafter som ingen annan har för att vara hjälte. Det är inte en hjälte för mig, så kanske är det min motsatta åsikt som gör att jag bara blir irriterad på såna där skräpfilmer. Dessutom är det ju så sjukt löjligt med biljakter där det måste explodera och hålla på. Gud så töntigt!