Spisfläkten surrar högljutt. Ett irriterande ljud likt en mygga som bara tycks komma närmre och närmre örat. Igår var det nystädat här. Golvet var skinande rent, diskbänken avtorkad och sängen nybäddad. Nu känns allt smutsigt. Förpestat. Det som varit vår mysiga lägenhet är nu mitt smutsiga gömställe. Jag är arg. Riktigt jävla förbannad är jag. Besviken, sårad och trasig; i chock över hur det kunde sluta på det här sättet. Jag hatar honom så in i helvete, det jävla svinet! Jag stirrar på lappen. Hans taskiga handstil, som en tioårings, som jag en gång tyckte var gullig. Nu mår jag bara illa. Tjugotvå år och kan inte ens skriva ordentligt.  Så jävla töntigt. Och fult. Jag kan inte hjälpa det, men för sjuhundramiljonte gången läser jag ord efter ord. Jobbiga ord. Ord som sårar.

Förlåt, Anna, snälla, förlåt mig… Jag förlåter dig aldrig, ditt as. Jag har velat berätta det här länge nu, men det har varit så svårt… Fuck you, det är allt jag har att säga till dig. Vi har varit tillsammans i tre år, men den senaste tiden har varit tuff… Vi har varit tillsammans i fyra år. Men jag antar att ett år hit eller dit inte spelar någon roll för dig, din idiot. Vi har blivit osams en del och irriterat oss på småsaker… Är det en småsak att du kommer hem mitt i natten flera gånger i veckan och sen vägrar berätta vart du varit? Och jag klarar inte av att leva i en lögn längre. En lögnare ja, det är vad du är. Så nu måste jag berätta. Jag har under en längre tid, kanske runt fem månader, träffat en annan. Hon heter Caroline och jag förälskade mig i henne utan förvarning… Notice to self: Radera de senaste fyra åren ur minnet. Jag älskade dig, men på sista tiden har du betett dig konstigt… Skyll på mig, gör det. Det är ju helt mitt fel att du gick och kärade ner dig i nån jävla hora. Det kommer några flyttgubbar i morgon och hämtar mina saker. Möblerna får du behålla. Åh, det var ju snällt av dig. Mitt hjärta då, kan jag få tillbaka det eller tänkte du ha det som en voodoodocka och fortsätta plåga mig även när du inte är en del av mitt liv? Ta hand om dig, Anna. Lova mig det. Jamen, självklart lovar jag det! Men löften är ju till för att brytas. Du håller inte dina löften, då håller inte jag mina. Kramar från Johan. Varför inte gå och krama Carro istället? Eller, vad dum jag är. Det gör du säkert redan. Ni knullar väl just i detta nu då jag sitter här och läser ditt skitsnack.

Kartongerna med hans saker står uppstaplade i hallen. Som ett berg av det som var nuet och som jag trodde skulle vara min framtid, men som successivt förvandlas till mitt förflutna. En historia som får stå i bokhyllan och samla damm. Och den ska aldrig någonsin få läsas igen.