När jag växte upp levde jag i en språkrik miljö, i den bemärkelsen att tillgången till läs- och skrivutvecklingsartefakter var stor. Framför allt min farmor läste mycket för mig, men jag tyckte bäst om att själv undersöka böcker, bilder och text och genom just illustrationerna försöka förstå vad texten handlade om. Jag brukade ”läsa” detta för min lillasyster när hon kom till världen. Även mina föräldrar hade ett relativt stort intresse för läsning, vilket syntes tydligt i våra bokhyllor, men det var främst far- och morföräldrar som tog sig tiden att läsa högt för mig. Mamma och pappa tog sig tid ibland, men lät mig på egen hand utforska mycket och skapa en egen förståelse för text. Om det var medvetet eller inte från deras sida vet jag inte. Det var alltså på egen hand som jag kom i kontakt med böcker och skönlitteratur.

Böcker som varit viktiga för mig under min uppväxt, och som lever kvar i mig än idag, är främst verk av Astrid Lindgren, Disney och Bröderna Grimm. Astrid Lindgrens förmåga att väva ihop fantasi med verklighet fascinerades jag av redan som liten. Hennes berättelser kändes nära i den bemärkelsen att jag kunde känna igen mig i karaktärer och själv fantisera om att jag var ett av barnen i Bullerbyn, eller att jag var på de sju haven med Pippi.

Att jag sedermera kom i kontakt med Disney var främst mina föräldrars initiativ att introducera tecknade filmer i hemmet. När jag så småningom lärde mig läsa mer och mer köpte jag böcker som Aristocats, Lady & Lufsen, Törnrosa och Snövit.

Sagor av Bröderna Grimm väckte intresse hos mig som barn. Sagor fascinerar mig fortfarande, både som berättarmetod och som skrivstruktur. Just som många forskare skriver var det ”Det var en gång…” som fångade min uppmärksamhet.

När jag började läsa på egen hand kan jag tänka mig att jag var väldigt liten. Om man ser mitt läsande som verkligt läsande eller som början på en läsutveckling är en definitionsfråga, men mina försök till läsning började när jag kunde greppa saker med händerna utan att tappa dem. Min syster föddes när jag var 1 år och 11 månader gammal ungefär, och i och med hennes födelse föll jag automatiskt in i rollen som den beskyddande och uppfostrande storasystern som visste bäst och skulle lära allting. Jag blev som en lärare för min egen syster. Jag ville vara den som gav henne kunskap om världen och efter några månader hade jag beslutat mig vara den som skulle natta min syster genom högläsning av böcker. Oftast hittade jag själv på vad som skulle hända, men jag försökte mer och mer att urskilja bokstävernas betydelse, plats, form, ljud och sammanhang. Mycket hjälp fick jag från både föräldrar och andra släktingar. Men helst ville jag bestämma själv hur det skulle vara och jag blev ofta sur när någon rättade mina fel. Dock lärde jag mig väldigt snabbt och var väldigt läskunnig ett bra tag innan skolstart.

Även skriften behärskade jag i tidig ålder, även om min handstil inte var den bästa. Något som är roligt att se nu är att min handstil nästan ser exakt likadan ut idag som den gjorde när jag gick på mellanstadiet. Enda skillnaden är att den är lite mer finslipad idag.

Från skolans litteraturundervisning minns jag ingenting speciellt som varit utmärkande på något sätt, men jag har alltid haft ett brinnande intresse för att läsa skönlitterära verk. På senare tid har det blivit alltmindre då kurslitteraturen tar upp mycket av min lästid, men på lov och under sommaren försöker jag att läsa flera böcker. Vanligtvis rör det sig om kriminalromaner då jag älskar att bli en aktiv del i sökandet efter en gärningsman, som om jag kan bidra med mina tankar kring brottet och liknande. Även en del självbiografier och komedier har även slukats med åren.

Jag skriver och skapar hellre eget material, men använder annan skönlitteratur som inspirationskälla för min egen utveckling inom skrivandet. Den största utvecklingen jag kan se har skett hos mig är min förmåga att reflektera och skapa mening i det jag läser. Med andra ord har min läsförståelse ökat med åren. Under början av högstadiet minns jag att jag var en av de elever som helst letade upp konkreta svar i texten till lärarens frågor, och hittade jag dem inte gav jag upp och frågade en kompis om svaret. Jag tror själv att mitt eget sökande under fritiden senare har blivit min största faktor till utveckling då mitt intresse för just ord och det svenska språket som sådant har drivit mig till ökad förståelse för text.