Jag tror inte att jag är den enda som ibland känner sig otillräcklig. Att det finns så mycket man vill göra men bara inte orkar eller känner att man kan. Ibland är man så svag och tappar all energi. Trots att nära och kära finns där och stöttar och försöker göra en glad så går det inte. Tårarna vill komma ändå. Det finns så mycket jag vill göra i livet som jag ite har motivation eller ork att göra. Typ gå ner i vikt. Jag orkar inte längre. Jag skiter i om jag är större, så länge min sambo älskar mig som jag är. Men jag önskar att jag orkade mer, för hans skull. Att jag hade viljan att gå ut då och då. Ta en långpromenad runt området, cykla längre sträckor bara för cyklandets skull. Men jag måste ha ett mål, jag måste veta att jag ska hit och göra det, och sen tillbaka. Ibland blir jag så trött på mig själv att jag bara inte kan GÖRA det. Det är så enkelt. Det är bara att gå. Det är bara att cykla. Det är bara att gå ut och röra på sig istället för att ligga i soffan och slappa. DET ÄR FÖR I HELVETE BARA ATT GÖRA DET. Men min hjärna säger nej. Den säger att jag inte orkar, fastän jag egentligen gör det utan problem. Men något säger stopp. Viljan? Motivationen? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag är långt ifrån så perfekt som jag vill vara för min pojkvän. Och som jag vill vara för mig själv.