Destination: Motivation

Hon har bestämt sig. Det finns ingen återvändo nu. Det är dags att ta tag i livet nu. Inget mer "tycka synd om", inget mer "jag orkar inte". Nu är det slutgnällt. Hon ska leva. Leva sitt liv. Och länge ska det levas. Väldigt länge.

Hon står i busskuren och väntar. Bussen borde komma nu. Och ja, se där, där kommer den. Mycket folk idag. Undrar vart alla ska? Det visar sig att de flesta kliver av i stan. Hon åker vidare, till slutstationen. Hon går in på gymmet och möts av en välkomnande doft av svett, träningsglädje och lite jävlaranamma. Hon blir med ens lycklig i hjärtat och undrar varför det tagit sådan tid för henne att återvända hit. Hon kan verkligen inte förstå varför hon har så lätt att tappa träningsglädjen när hon mår så otroligt bra innanför World Class dörrar.

Hon går in i omklädningsrummet. Tar sitt vanliga skåp längst ut. Slänger in grejorna och tar med sig väskan ut till gymmet efter att ha tagit på sig träningsskorna. Hon sätter sig vid sin favoritträningscykel, en sådan som man sitter bekvämt på och sedan cyklar med benen framåt istället för rakt ner som på vanliga motionscyklar. Hon älskar den. Hon börjar cykla och väljer ett svårt och tungt program med fokus på fettförbränning. Hon tar sedan upp en lång artikel och en rosa överstrykningspenna ur väskan och börjar plugga samtidigt som hon trampar på med hög motståndsnivå. Hon kämpar hårt och cyklar en mil. Lyckoruset flödar genom kroppen och hon vill nästan gråta av stolthet.

Det blir tio minuter på roddmaskinen, hennes andra favorit. Högsta motstånd och en sjuhelvetes vilja att lyckas. Hon är stolt över sig själv och cyklar 5 minuter till på sin favoritcykel, den här gången med fokus på styrka. Sedan går hon in i stretchningsrummet och gör ett par situps och armhävningar, samt stretchning. Nöjd med sig själv skyndar hon sig iväg för att inte missa bussen klockan 21.33. Hon kommer precis i tid.

Hon får plötsligt ett ryck. Bussen stannar vid Vallaplan, två stationer för tidigt för hennes avhopp egentligen. Men hon går av ändå, bara för att få en kortare kvällspromenad på någon dryg kilometer. Hon går med glädje. Hon fryser, det gör hon, och vantarna är borta, men hon är ändå glad. Lycklig. Hon börjar få tillbaka motivationen. Och fy helvete vilken underbar känsla det är...

Kommentarer

INNAN DU KOMMENTERAR...
* Jag har gjort min design själv och gör designer från 50 kronor och uppåt. Kontakta mig om du är intresserad.
* Elaka kommentarer innehållande kränkningar och liknande anmäls.
* Tänk på att du aldrig är anonym på Internet. Anonyma kommentarer tas eventuellt bort.
* Ta inte mina bilder utan att be om lov!
* Jag fotar med Canon EOS 600D + 18-55 mm objektiv.
* Jag älskar att få kommentarer så skriv gärna hur mycket du vill!

Namn:
Spara mina uppgifter

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:




bildernereibloggen