Bakgrundsfakta:
1) Jag hade bestämt mig för att vara fin så jag hade tagit på mig mina fina skoletter med klack.
2) Jag tog bussen från mig i god tid för att ha extra tid (20 min) på mig på stationen innan tågets avgång.
3) Det var snö och blask och halt ute.

Dagen då allt gick snett:
Jag kommer till stationen och möts av djävulens ord - inställt. Resan ska ersättas med buss från bussplats D2. Vart i helvete ligger den? Jag står i kö för att fråga. Någon före mig hinner dock före, och det ligger tydligen längst bort på hela stationen. Okej, grattis, hurra, dags att springa? Jag och två andra skyndar oss, men jag hamnar på efterkälke bara för att jag skulle ha mina jävla klackskor. Väl framme vid bussplatsen står en klump förvirrade människor där med irritation i blicken, i väntan på ersättningsbussen. Vi väntar. Och vi väntar. Och vi väntar. Detta är bara början på hur dagen blev en riktigt fisig dag.

Plötsligt börjar folk springa. Springa bort från bussen, mot tågstationen igen. Jag är förvirrad. Ingen information får jag, ingen säger ett jävla skit. Då hör jag någon säga "det går ett tåg istället, till Norrköping, som tydligen har byte med buss där vidare till Katrineholm!". Åh nej, hinner jag tänka. Det är bråttom nu. Jag springer så gott jag kan med kombinationen klackar + snöblask + halt. Precis när jag kommer upp på perrongen till tåget så åker det... Jag ser hur det lämnar mig, tågstationen och Linköping, utan mig därpå...

Jag börjar gråta. Jag kan inte hålla mig. Det blir bara värre och värre. Jag ringer till mamma och gråter och hon säger åt mig att gå och fråga inne på stationen. Jag går in där och möts av en surgubbe i kassan. Vårt samtal är nästintill ordagrant som följer:
Jag: "Hej. När går nästa tåg till Katrineholm?"
Han: "Vi ska se..."
Jag: "Jag missade nämligen tåget till Norrköping, för man fick ju ingen information här. Först skulle det vara ersättningsbuss från D2 och sen helt plötsligt var det ett annat tåg, och ingen ropar ut nånting, så hur skulle man hunnit?"
Han: "Ja du får väl klaga hos de som ropar ut informationen i högtalarna."
Jag: "Men det är ju inte mitt fel att ni inte ger information som ni ska."
Han: "Du får väl skylla dig själv som har klackskor, klart du inte hinner med tåget då."
*En stunds tystnad. Det kokar av ilska inom mig*
Han: "Nästa tåg till Katrineholm är ett X2000 som går 14.58 och då är det byte till buss i Norrköping."
Jag: "Jaha.. Okej.. Vad säger jag till de på tåget då? Visar jag bara biljetten och säger som det är att det var kaos och krångel här så att jag inte kom med det andra tåget eller?"
Han: "Va?? Nej du får ju betala biljetten."
Jag: "Men... Jaha.. Vad kostar den då?"
Han: "397 kronor."
Jag: "VA?? Men det är ju inte mitt fel att ni ger dålig information, det ska ju inte jag behöva betala för!!"
Han: "Du får betala eller strunta i att åka. Så enkelt är det."
Jag: "Tack då."

Jag börjar gråta när jag går därifrån, förbannad och ledsen. Sätter mig på en bänk och byter ilsket skor. Slänger ner de där jävla klackskorna i väskan och tar på mig mina bekväma skinnstövlar istället. Var det mitt fel? Hade jag hunnit om jag inte haft klackskorna på mig? Nej, hade jag inte haft klackskorna på mig hade jag inte kommit den tiden jag kom till informationsdisken för att möta två personer som jag sedan följde efter och pratade med, och hade jag inte gått med dem (även om jag hamnade efter) så hade jag inte kommit när jag kom till bussplatsen och hade jag inte kommit dit när jag gjorde så hade jag inte hört någon säga att bussen var ersatt med ett annat tåg, och då hade jag antagligen missat tåget ändå.

Hursomhelst. Jag får syn på att ett pendeltåg till Norrköping ska gå vid halv, alltså en halvtimme före X2000. Jag skyndar mig dit och hinner precis. Jag betalar 65 kronor och kommer till Norrköping. Väl där får jag i alla fall massa hjälp att hitta rätt till bussen mot Katrineholm. Skönt. Därifrån flöt det på. Men kort sagt: Mellan Linköping och Katrineholm brukar det ta ungefär runt 20-25 minuter med tåget. För mig tog det 1,5 timme att komma dit... Så snacka om att jag var irriterad när jag väl kom hem till Katrineholm...