2012
2-årsdagen (i efterskott)
Den 10 mars 2008 startades min blogg och första inlägget publicerades.
Jag hade haft många andra bloggar tidigare, men valde tillsist blogg.se.
Såhär såg mitt första inlägg ut från den tioende mars för två långa år sedan.
Jag hade haft många andra bloggar tidigare, men valde tillsist blogg.se.
Såhär såg mitt första inlägg ut från den tioende mars för två långa år sedan.
"Jag sitter i mitt rum, känner mig så dum, trötthet ångest press, bara mera stress, känner mig som en slav, när alla ställer krav, klockan bara går, timmar dagar år, bara mer att göra, ingen orkar höra, det är så jävla hårt, varför är det svårt, kan jag inte lyckas, nån gång kan det tyckas, gud kanske är tvär, men jag tror inte på sånt där, dock är livet skumt, vet när man gjort nåt dumt, ska jag straffas nu, ville bara leva ju, men någon verkar tycka, att jag inte är värd någon lycka, dränker man då allt i sprit, när livet är en toalettstol med skit, man har svårt att svälja, vilka val ska man välja, alltid gör man fel, inget gör en hel, man går runt och är trasig, som en ballong som är gasig, man är halv dygnet runt, allt verkar vara strunt, nånstans gick det snett, men livet är inte lätt, hur ska alla viskar, höra vad man viskar, man simmar genom strömmen, fast i mardrömmen, hittar ingen yta, fångad i en gryta, världen exploderar, trots alla som filosoferar, hur ska man vända, så det värsta inte kan hända, men lätt för de att säga, att det kan ju alla greja, men inte jag i så fall, är jag menad att vara kall, blir det mitt fall, man går i motvind, känner regnet piska mot kind, i mörker och kyla, hör smärtorna yla, blodet som rinner, glädjen försvinner, snön rasar från himmel, man är borta i allt vimmel, vart ska man gå, för att förstå, att det behövs två, för att dansa tango."
Tydligen var jag en väldigt stressad människa då. Kände pressen på mina axlar.
Jag kände mig tydligen ensam och visste inte vilken väg jag skulle gå i livet.
Jag hade en enorm prestatonsångest och jag visste knappt vem jag själv var.
Som tur är kan två år göra skillnad. Stor skillnad.
Grattis bloggen (en vecka sent) på 2-årsdagen!
Jag kände mig tydligen ensam och visste inte vilken väg jag skulle gå i livet.
Jag hade en enorm prestatonsångest och jag visste knappt vem jag själv var.
Som tur är kan två år göra skillnad. Stor skillnad.
Grattis bloggen (en vecka sent) på 2-årsdagen!
Kommentarer
