Motiverande brev
Fick den här texten av Emelie. Den är från en motivationsföreläsning hon var på en gång och jag tycker att den är så bra. Om min kropp skulle skriva ett brev till mig så skulle det nog se ut såhär. Vad tycker ni?
Jag skriver till dig för att reda ut en del missförstånd oss emellan. Jag vill så gärna att vi gör det här året till det bästa hittills, för både dig och mig. För det krävs dock ömsesidig förståelse, lyhördhet och respekt. Kärlek med andra ord. Jag har alltid velat dig ditt bästa, men vad har du givit mig i gengäld? Istället för att lyssna på mig har du låtit andras idéer och tankar styra vårt förhållande. Ja, jag har till och med märkt att du skäms för mig. Detta trots att jag gör allt för att du ska kunna njuta av livet och orka med vardagens påfrestningar – kort sagt må väl.
Det började ju så bra. Du och jag var det idealiska paret, perfekt anpassat för att långt och harmoniskt liv tillsammans. Vi var skapade för varandra. Jag skötte min del av samlevnaden som den naturligaste saken i världen och du drog dig inte för att uppfylla minsta vink. Men rätt snart började omgivningen manipulera oss. Du din stackare förstod inte bättre och kunde inte försvara dig. Redan då började vi glida ifrån varandra.
Minns du de lyckliga åren då vi gjorde saker? Vi kunde promenera i skogen en hel lång vårdag och sedan dansa hela nätterna. Vad blev det av vår lekfullhet? Sedan dess har du utsatt mig för de konstigaste prövningarna. Du har ömsom hållit mig fängslad i orörlighet, ömsom drivit mig till prestationer som jag inte alls var mogen för. Du har talat illa om mig, skamset försökt dölja mig och använt mig som sophög för dina sorger.
Du har även nekat mig den kärlek från andra, som är ett livsvillkor för mig. Och hela tiden har jag ropat: ”Lyssna på mig!” Men du har hellre lyssnat på falska profeter i tidningar och dylikt och försökt forma mig efter falska ideal för att sedan skylla på mig när du vantrivts med dig själv. Snälla, sluta utnyttja och kämpa emot mig. Låt oss gräva ner stridsyxan och finna vägen tillbaka till varandra. Smek mig ofta. Var stolt över mig. Se på mig, hela mig, med kärlek. Känn mig. Bli glad över mina vackra drag och acceptera de mindre vackra. Känn hur varje fiber i mig är inriktad på ditt bästa. Tänk vackra tankar om mig. Låt mig vakna mjukt. Ta med mig på utflykter i det fria. Låt mig få leka och dansa och låt mig visa vad jag kan göra för dig om du inte hetsar mig. Låt mig vila, men använd också mina resurser. Låt mig njuta av mat och dryck som jag ber om, men inte mer, mindre eller någonting annat. Låt mig träffa människor, känna deras närhet och leva ut min lust. Det kommer Dig till godo. Jag lovar!
Jag skriver till dig för att reda ut en del missförstånd oss emellan. Jag vill så gärna att vi gör det här året till det bästa hittills, för både dig och mig. För det krävs dock ömsesidig förståelse, lyhördhet och respekt. Kärlek med andra ord. Jag har alltid velat dig ditt bästa, men vad har du givit mig i gengäld? Istället för att lyssna på mig har du låtit andras idéer och tankar styra vårt förhållande. Ja, jag har till och med märkt att du skäms för mig. Detta trots att jag gör allt för att du ska kunna njuta av livet och orka med vardagens påfrestningar – kort sagt må väl.
Det började ju så bra. Du och jag var det idealiska paret, perfekt anpassat för att långt och harmoniskt liv tillsammans. Vi var skapade för varandra. Jag skötte min del av samlevnaden som den naturligaste saken i världen och du drog dig inte för att uppfylla minsta vink. Men rätt snart började omgivningen manipulera oss. Du din stackare förstod inte bättre och kunde inte försvara dig. Redan då började vi glida ifrån varandra.
Minns du de lyckliga åren då vi gjorde saker? Vi kunde promenera i skogen en hel lång vårdag och sedan dansa hela nätterna. Vad blev det av vår lekfullhet? Sedan dess har du utsatt mig för de konstigaste prövningarna. Du har ömsom hållit mig fängslad i orörlighet, ömsom drivit mig till prestationer som jag inte alls var mogen för. Du har talat illa om mig, skamset försökt dölja mig och använt mig som sophög för dina sorger.
Du har även nekat mig den kärlek från andra, som är ett livsvillkor för mig. Och hela tiden har jag ropat: ”Lyssna på mig!” Men du har hellre lyssnat på falska profeter i tidningar och dylikt och försökt forma mig efter falska ideal för att sedan skylla på mig när du vantrivts med dig själv. Snälla, sluta utnyttja och kämpa emot mig. Låt oss gräva ner stridsyxan och finna vägen tillbaka till varandra. Smek mig ofta. Var stolt över mig. Se på mig, hela mig, med kärlek. Känn mig. Bli glad över mina vackra drag och acceptera de mindre vackra. Känn hur varje fiber i mig är inriktad på ditt bästa. Tänk vackra tankar om mig. Låt mig vakna mjukt. Ta med mig på utflykter i det fria. Låt mig få leka och dansa och låt mig visa vad jag kan göra för dig om du inte hetsar mig. Låt mig vila, men använd också mina resurser. Låt mig njuta av mat och dryck som jag ber om, men inte mer, mindre eller någonting annat. Låt mig träffa människor, känna deras närhet och leva ut min lust. Det kommer Dig till godo. Jag lovar!
Ska vi göra ett försök? Jag är trots allt den enda du har. Du kan aldrig byta ut mig
mot någon annan. Vi har ju bara varandra!
mot någon annan. Vi har ju bara varandra!
Med kärlek,
Din kropp
Din kropp
Kommentarer
Postat av: Linnea
Wow, grymt bra skrivet! :D
Postat av: Anki
Vad fint skrivet :) Man glömmer ofta bort och lyssna på sin kropp.


2012