Det är rätt intressant att få människor bryr sig om politik förutom när det är valtider. Då jävlar kommer folk igång och har åsikter om allt och alla. Jag är, och kommer nog alltid att vara, socialdemokrat, oavsett om jag är rik eller inte. Jag vill självklart ha det bra själv, men inte på bekostnad att många andra får det riktigt dåligt. Då har jag det hellre lagom bra och delar med mig av min lycka till de som har det sämre så att de får det bättre. På det sättet är jag lite av en utilitarist vad gäller moral och etik. Detta innebär att jag åtminstone eftersträvar att mycket av mina val ska ge så bra konsekvenser som möjligt för så många människor som möjligt. Det som gynnar flest är alltså mitt alternativ, och eftersom att jag anser att de rödgrönas politik leder till bäst resultat och konsekvenser för många människor på kort tid och på sikt, så är jag alltså socialdemokrat. Detta står jag för.

När jag gick på gymnasiet för ett par år sedan var det nästan skamligt att vara socialdemokrat. När vi i år ett hade en låtsasröstning fick socialdemokraterna en röst: min. Det var det ingen som visste och jag vågade inte ens erkänna det. Vad jag inte förstod då var varför jag skulle skämmas över att vilja hjälpa de som har det sämre i Sverige. Nej, det är egoismens ideologi vi ska leva efter. Var och en tar hand om sitt, och sen skiter vi i alla andra (så länge det inte är våra nära och kära, dessa bryr vi ju oss självklart om, men människor vi inte känner, de existerar ju inte?). Varför kan man inte hitta en balans? Och hur kan man egentligen vara lycklig när man har massor med pengar och har det riktigt bra, och att det samtidigt finns miljoner människor världen över som inte ens får ett mål mat om dagen.

Självklart vill jag ha det bra. Jag vill vara lycklig, jag vill ha råd att köpa saker ibland och jag vill kunna gå runt varje månad utan att behöva tänka för mycket på att det kanske inte räcker. Jag vill ha lagom mycket pengar. Inte för mycket, inte för lite, bara lagom. Så att jag kan leva mitt liv. Jag vill inte vara överdrivet rik. Att kunna åka på en resa då och då, eller kanske unna sig något fint, det vill jag kunna göra. Men jag vill inte ha miljoner med kronor på mitt konto. Skulle jag ha det så skulle jag skänka bort minst 80 % till människor som verkligen behöver det för att ens komma i närheten av den välfärd jag själv besitter. Jag vill hjälpa människor som har det svårt.

Nu orkar jag inte skriva mer, för så fort jag skriver mina åsikter får jag skäll. Alltid är det nåt fel och folk förvränger alltid det man skriver. Jag accepterar andras åsikter. Jag säger inte att man är dum i huvudet om man röstar på alliansen, det säger jag verkligen inte. De har olika politik, och alliansen fokuserar på andra saker än vad socialdemokraterna gör. Tycker man att alliansens valfrågor är viktigare och bör prioriteras, rösta blått för fan. Men kom inte och säg att jag någonsin har påstått att alliansröstare är dumma i huvudet. Det har jag aldrig sagt.