Har precis gråtit ut i famnen på min älskling som alltid finns där för mig. Tidigare idag och under helgens gång har varje godisbit, drink och chipsnäve känts bra, det har varit värt det eftersom helgen har varit underbar. Men nu, när alla har åkt hem till sitt och vi är ensamma kvar här så måste man återgå till vardagen och verkligheten. Och verkligheten är den att jag har gått upp drygt 1 kilo (hade ca plus 2 kg i morse men hade tjocka kläder på mig och lingonvecka) denna helg, och det måste jag ta igen kommande vecka med mycket träning och nyttig kost.

Jag vill inte ha plus på vågen nästa invägning. Jag har blivit så resultatinriktad, vilket inte alls känns bra för mig. Jag vill att träningen ska vara rolig, men jag blir så himla fokuserad på att få minus på vågen istället för att känna mig nöjd med att jag har varit aktiv på något sätt. För en del kanske resultattänket funkar bra, men det gör mig helt knäpp tror jag... Sitter här och gråter fortfarande över allt jag ätit och druckit denna helg.

Nu när jag inser hur mycket extra jag kommer behöva kämpa denna vecka för att få bra resultat. Och jag som inte alls tycker om att träna. Zumba är roligt i början, men, som jag och allt annat, när det blir jobbigt vill jag ge upp. Det är sån jag är. När det blir svårt börjar jag gråta och vill sluta, ge upp, säga hej då till allt. Och jag blir dramatisk och överkänslig. Som nu. Har jag väl gråten i halsen bubblar massa känslor upp kring allt som händer och har hänt. Och rädslor för vad som kan komma att hända i framtiden.

Jag är konstig. Bäst att spela Sims 3 en stund och tänka på annat. Där kan jag vara en person jag själv har skapat, som gör allt det jag önskar att jag själv kunde göra utan att ge upp. Jag vet att det är möjligt även i verkligheten, att skapa sin egen karaktär. Men i nuläget försöker jag koncentrera mig på att hitta tillbaka till motivationen. Vill liksom inte lämna den här underbara helgen som varit. Vill inte återgå till att behöva tänka på allt jag stoppar i mig eller lägga ner min tid på att bli svettig och få ont i kroppen. Jag vill bara vara. Göra det jag vill, inte det jag måste. Men men, skriver mer om ett tag när jag har återgått till mitt vanliga jag. För nu är jag bara trött.