När jag var liten ville jag bli prinsessa. Prinsessa i alla dess former, såsom isprinsessa, kronprinsessa, cirkusprinsessa, osv. Hade prinsessklänning på dagis, herregud.

När jag började skolan ville jag bli lärare. Jag tyckte det var jättekul att gå i skolan och skriva, räkna och läsa. Kanske är det ödet att jag läser lärarutbildningen idag?

I början av tonåren skrev jag väldigt mycket. Jag ville bli journalist eller författare, något yrke där mina skrivkunskaper och kreativitet fick komma till uttryck varje dag. Novell efter novell färdigställdes på skolans långsamma gamla datorer.

Lite senare i tonåren, när jag var runt 14 år, började mitt musikintresse växa fram. Jag insåg att sång, instrumentspelande och låtskriveri var något jag hade en medfödd talang för. Drömmen om att bli artist växte sig större med åren. När jag fyllde 15 var jag med i Lilla Melodifestivalen där jag och min syster, som bandet Sisters, sjöng min egenskrivna låt Sjörövarvisa. Detta var ett genombrott för min musikdröm och jag började på Rytmus Musikergymnasium i Stockholm på den otroligt roliga inriktningen Singer/Songwriter. Där var min dröm om att bli framgångsrik artist som störst.

Men jag förändrades. Drömmarna om musiken fanns kvar, samma sak med önskan om att skriva romaner stod stadigt, men jag behövde tänka realistiskt. Den där idén om läraryrket kändes logiskt och det blev också mitt val. Och jag insåg ganska snabbt att mitt val var rätt, även om det fanns både toppar och dalar under utbildningens gång.

Och här sitter jag idag. Med blandade känslor och drömmar. Läraryrket som jag alltid lyft till skyarna har visat sig vara mycket svårare än jag först trodde. Så mycket mer arbete bakom varje lektion, varje formulering, varje ord. Jag tycker fortfarande om det, och jag vet att den här utbildningen är rätt för mig.

Men visst tänker man tillbaka på gymnasietiden då jag sjöng och spelade varje dag, både ensam och med andra. Då man uppträdde ofta och fick utveckla sin sång och sitt artisteri. Och visst kan jag önska att jag valde en annan väg, exempelvis journalistuniversitetet i Stockholm. Nog hade det varit otroligt kul.

Fast samtidigt måste jag se det på rätt sätt. Mitt val har gjort mig till den jag är idag, de människor jag har i min omgivning och de kunskaper jag besitter och varje dag får fler av. Det finns så mycket jag inte hade fått uppleva och så många människor jag inte hade mött om jag hade valt annorlunda tidigare i livet.