Försöker ladda inför kvällens zumba. Känner mig inte alls pigg och glad idag. Usch, vissa dagar är det bara hopplöst. Dåligt bloggande också, förlåt för det, men jag vet inte vad jag ska skriva. Känns som att det inte spelar någon roll ändå. Skulle kunna skriva bajs sjuhundra gånger i samma inlägg och många skulle ändå bara skriva "hej, ska vi följa varandra via bloglovin?". Bara försöka ragga läsare.

Jag vill säga en sak också angående utmaningarna jag har. Anledningen till att jag vill att ni ska blogga om dem är för att fler i bloggvärlden ska hitta den och kunna vara med. Det handlar inte om att jag försöker göra reklam för min blogg, utan bara för utmaningarna. Jag vill hjälpa andra som behöver en spark i baken, precis som jag. Och det blir så mycket roligare om man gör det tillsammans! Så, antingen så kan ni tolka det som att jag vill ha smygreklam i era bloggar, eller så ser ni det för vad det är: att vi ska hjälpa varandra igenom olika utmaningar som gör oss till starkare människor!

Längtar till helgen. Hälsa på svärpäronen och deras söta kattungar. Har köpt ögondroppar för min allergi så vi får väl se om jag överlever. Kommer ju inte kunna sluta klappa dem, de är ju så otroligt söta! Så jag kommer väl svullna upp i ögonen, bli alldeles röd och nysa massor. Men det är sånt man får ta. Kattungar är ju oemotståndliga!

Nej, nu ska jag ropa på min älskling så han kommer in hit till mig i sängen och ligger och håller om mig lite. Behöver lite kärlek nu när jag känner mig så hängig. Är så rädd att bli sjuk, för det är sånt som har förstört för mig i mina tidigare viktminskningsförsök. Har typ tränat massor, sen blivit sjuk och inte kunnat träna på minst 1 vecka, och då blivit förslappad och tappat motivationen, och därför inte orkat komma igång igen utan hamnat i gamla vanor igen. Vill verkligen inte att det ska hända nu när det går så bra med träningen. Jag kämpar vidare. Även om jag helst av allt vill sova bort resten av denna måndag. Blä, vilken jobbig känsla.

Märktes för övrigt på lektionen idag att jag framför allt var väldigt trött. Läraren pratade om islandssagor och nämnde författaren Snorre Sturlasson. Jag kunde inte sluta skratta när han berättade om Sturlassons kännetecken och sa "det är då man vet att Snorre har varit framme". Ja... Sån är jag.